tomatsoppa

igår var en värd dag. det enda som inte var värt var 1timmes bussresa vilket jag tycker är lite sinnes för att enbart förflytta sig i stockholm, men så bor ju jag mitt i ingenstans och så långt bort man bara kan också. sån är jag. det som gjorde allt ännu mindre värt var att min mp3 dog, då blir jag arg och vill bara komma fram, jag som har ett tålamod bortom denna värld i vanliga fall. nåväl - jag gillar bra sällskap och jag gillar varm choklad. när jag kom hem slängde jag ihop en tomatsoppa och kissade nästan på mig av välbehag, nästan. jag måtte ha varit den enda som jublade inombords när det serverades tomatsoppa (eller fiskpanetter...) i skolmatsalen. men det är ju så gott.

på tisdag åker jag till valter och om biljetterna inte kommer på måndag så dör jag nog. då blir det problem liksom, det tänkte jag aldrig på. fast egentligen dör jag inte, egentligen ringer jag sj och ber om hjälp. men ändå. och tågresan som ska ta tre timmer tar väl tio timmar med min tur, jag och tåg kommer aldrig överens. antingen så går strömmen eller så är spåret sönder, eller så är tåget försenat med hundra år. mmm, älskar sj.

ett år

det har gått så fort.

ljuva sötma

det är så himla mycket att göra hela tiden. eller mycket är det inte egentligen, men det är mycket saker att göra som jag aldrig tänker på annars. jag blev trött på att diska för hand och proppade ner allting i diskmaskinen istället, och råkade få av själva rullvagnen där alla tallrikar stod, vilket resulterade i att jag fick kräla runt på golvet och dra och slita i en halv evighet, gnälla "men vad FAN" tjugo gånger och kände mig som göran 57 år, hantverkare. jag fixade det hur som helst men då kommer nästa grej att gnälla över, sen nästa, och nästa. 1. kylskåpet ekar tomt, jag har inte ens någon mjölk och ingen mjölk = ingen oboy = jag tror jag dör. 2. kim hade bajsat sisådär tio bajshögar, sen igår. mumsfilibaba. ja, det är tur man inte är känslig.

och jag som alltid har trivts som allra bäst i mitt eget sällskap vill inget annat än att leka med någon. det är så enormt trist att bara gå ensam. nu längtar jag mest tills jag åker till valter, även om det är flera veckor kvar men det är det enda jag har planerat. sen är det höst i princip, och som det ser ut nu erbjuder mig hösten ingenting. så istället för att tänka på det ska jag sätta mig i soffan och dricka apelsinsaft och brodera nu, titta på animal planet och gilla livet, dags att sluta tänka så mycket. hipp and the happ.

någon slags mening

i'm asking you very nicely not to leave.

umbrella

imorse fick jag ett vredesutbrott på mitt hår och klippte av luggen. jag som lovade mig själv dyrt och heligt förra gången jag gjorde det att jag inte ska göra det igen. men åh, det är så svårt när luggen är i sån där mellanlängd. när man varken kan ha den åt sidan eller neråt. så nu fick det bli som det blev, än så länge är jag nöjd.

jag är fortfarande sjukt apatisk. trött och disträ. johnny kom förbi en sväng igår och jag kände mig som världens tråkigaste människa, det kändes tillochmed jobbigt att prata. jobbigt att röra på munnen ni vet. hårt liv. åt en halv portion och såg en halv film. aptiten är försvunnen och disken jag skulle diska diskade jag aldrig = det står ett hav med disk på diskbänken och väntar på mig. och katten ger mig magsår för tillfället. han saknar mamma och pappa och går mest runt och är ledsen, jamar tidigt på mornarna eller så fort någon dörr är stängd, river ner mitt skrivbord, ja och so on. puh.

och just det ja, detta kan vara världens härligaste cover.

städtant

det känns som att jag har gått från slarvig till pedant på två dagar. när mamma och pappa är hemma så tänker man aldrig på städning, på disk, för även om man skulle göra det så hinner alltid någon annan före. men nu är jag ensam hemma och jag får ta hand om det där. och vet ni? det gör ont i mig när jag ser en dammtuss på golvet. jag kan inte låta disken stå framme. jag har panik nu för att det är någonting som luktar i köket, antingen är det något i kylskåpet eller så är det soporna. jag tömde nyss kattlådan, och sopade upp sanden som ramlat ut längst kanterna. jag går ut med oboyglaset ur mitt rum så fort jag har druckit upp det. vad är det som händer med mig?

ÄNYWÄYS - jag älskar att vara ensam hemma och vad jag skulle älska ännu mer är att få tag på en finfin lägenhet, kanske i stockholm och med någon bra kille som gillar att dammsuga, det kommer jag aldrig att gilla hur jag än bär mig åt. vi två och våra två katter. bruna fondväggar i vardagsrummet och fina vintageaffischer och stringhyllor. och gärna en randig matta.

my secret

from today i'll change my priorities around
i'm no longer in command, and people say
i'm off solid ground and you're to blame
but they don't understand, people never do
it's confusing, i don't expect them to

today must have been one of the strangest days
i found a place where i could stay
and people say that it will kill me
but they don't understand
people never do, but it makes sense to me
to be senseless to change my plans for you

it's a new secret i have found
and i'm off solid grounds for you

harry potter

när det kommer tills mens och mensvärk tycker jag inte riktigt om att vara tjej, måste jag få säga. jag har knaprat alvedon hela dagen men jag tycker sånt aldrig riktigt hjälper, tacka vet jag morfin. där kan vi snacka smärtstillande. gnällignäll - ikväll var jag på bio och såg harry potter. jag älskar både böckerna och filmerna, så det var väldigt värt. och igår var jag väldigt smart och lade alla kläder jag använder i tvätten = jag hade ingenting alls att ha på mig idag. jag fick ha byxor. byxor! jag som inte använt byxor på över ett år nu, leggings har blivit min bästis i vått och torrt. det kändes sjukt obekvämt, och någonting av det värsta som finns är att vistas ute bland folk när man har fulkläder eller fulhår. tvi och fy och fan. men rena kläder som doftar mumsfilibabba är det bästa som finns, så det kändes överkomligt ändå. värre problem i världen än byxor finns det faktiskt, kom jag fram till.

& det blir nog blekinge ändå, trots allt. om ett par veckor hoppas jag på. då blir det kramkalas och oboy mitt i natten, sånt där som allt som oftast bara går förbi en men som egentligen är livskvalité. att bara få vara. jag längtar.

puss.

av samma skrot och korn

dödkatt

idag trodde jag att kim var död. han sov i mitt knä när jag helt plötsligt tyckte att han var lite för lugn, jag petade hejvilt men ingen reaktion. stoppade fingret i hans mun och käken var totalt slapp. inom två sekunder svettade jag ner tangentbordet och hjärtat höll på att slå ur kroppen och jag var beredd på hjärtmassage och mun-mot-mun-metoden, men då vaknade det lilla livet. skräm inte mama! och för övrigt fångade han en trollslända idag som han lekte med tills den var mos, då åt han upp den. dagens kattnyheter, intresseklubben antecknar.

mums: är det bara jag som kan rucka på mina knäskålar när jag sitter med benen utsträckta framför mig? obehagligt as hell. säg att det inte bara är jag.

och nu längtar jag till harry potter så mycket att jag nästan mår lite illa. biljetter bokade till lördag, prrr. sen är jag ensam hemma i en hel vecka och det ska bli fantastiskt skönt, jag hoppas att någon vill hålla mig sällskap bara. det där med att sova ensam är inte min grej, då blir jag fem år igen och ser saker som inte finns och vågar inte gå ur sängen för då kommer ett monster rycka tag i mina ben. bortsett från det kommer jag få laga mat själv, tömma kattlådan, inte glömma bort att släcka lampor och diska. men annars kommer det bli fina fisken.

i feel for you, i really do.

öron

idag var jag med susi i stan och piercade mina små öron. det var på tiden. kim kastrerades idag också så han har varit lite konstig, lite vinglig och ledsen och mindre manlig men lika fin för det. han fick en puss av mig och sen var han glad igen. nu är jag abnormt trött av någon konstig anledning, ömma öron och en mätt mage.


häromdagen pratade jag med en farbror på bussen, en sån farbror som ser ut att ha upplevt så mycket och som man vill prata med men det gör man inte, man pratar inte med främlingar, man mest tittar i smyg för titta får man inte heller. han var någonstans mellan 85 år och döden med världens vänligaste ögon och han tyckte att villastad där jag bor är ett väldigt bra ställe, han bodde här 1934 med sina föräldrar, men han tyckte att det var lite väl långt från staden. jag höll med. sen önskade han mig en bra dag, detsamma sa jag, sen gick han av bussen, på ostadiga ben och jag satt kvar, varm & lycklig i magen. små möten ger fina dagar.

släkt

jag orkar inte skriva så mycket. mina syskon och julia har varit här idag, min moster, tommy och min kusin är här och allt har mest varit mysigt. och lite jobbigt. jag verkar ha blivit gammal och gillar mest normal samtalston men när det är många personer blir allt helt plötsligt väldigt högljutt. men jag har överlevt, jag tror det är huvudsaken. hipp hurra!

black cloud

det är svårt när man har bestämt sig. när man bestämde sig för att nu är det stopp, här är det stopp, nu klarar jag inte mer. och man inser att någonstans i det hela så tvingar man sig att klara mer för att det helt enkelt inte går att stänga personen ute, personen har blivit en för stor del av ens liv och hur mycket det än känns som att jag inte klarar mer så klarar jag mig ännu mindre utan honom. och jag vet inte hur någonting kommer bli nu, jag vet bara att det kommer bli svårt. svårare än det har varit förut. och gud ska veta att vi har haft det svårt. men det kanske är som du säger. att klarar vi oss igenom det här också så kanske vi är ännu starkare i slutändan, på varsitt håll och tillsammans. kärlek har ju så många färger och kärlek kan vara på så många olika sätt & vis och åt alla håll och kanter, vi måste nog mest hitta en kant som passar oss.

oh well.

gårdagen var ett töcken, tills jag åkte till julia. fett hår och blek hy men det var det värt. hon både somnade och bajsade mitt i maten, väldigt imponerande. en baguette på statoil lite senare och somnade inte förrän tidigt imorse. trött som en liten bäver och ska till farbror doktorn snart, kan man väl kalla det, jag vet inte. det blir nog bra. är i stort behov av en locktång och ska baka en chokladkaka när jag kommer hem. jag är bra på så vis.

infekterat

regnet öser ner utanför fönstret. klumpen i magen är på väg att ta sig ut och jag är tung i kroppen. känslorna sitter i magen och jag har ont i magen nu. så ont.

födelsedag och bebis

ibland blir det fel, eller rätt, jag vet inte riktigt än, och ibland har jag för mycket att tänka på. jag lider för tillfället av dålig sömn och egentligen är det ingenting att beklaga sig över, det är en gåva att få sova som ett barn. broderar och läser mest hela tiden, äter mina knäckemackor och badar bäst jag hinner. vaknade utanför täcket imorse med sval vind mot huden, jag rös av välbehag. jag är trött på att vakna upp i svett.

igår fyllde jag år och det var som de flesta födelsedagar, plus en systerdotter. jag hamnade lite i skymundan, allt bestod mest av 'aw kolla julia, snuttskruttgullegos sötälsklingsfin, ah hej madeleine ha den äran, var är julia?' osv, men det gör ingenting, jag var själv en av dom. men hon var inte riktigt pepp på att ligga hos moster och skrek mest för allt vad hennes små lungor klarade, men vad gör det när man är så bedårande. hon var hungrig, jag ska också börja skrika när jag är hungrig. & det gör mig varm att jag ska få lära känna denna lilla person och se henne växa upp och bli en alldeles egen människa med en alldeles egen personlighet. jag längtar redan.

19

idag fyller jag år.

och tillsist så kom hon

vår lilla julia. det känns overkligt och konstigt och alldeles, alldeles underbart. världens finaste lilla kid. och hurra för min syster som klämde ut en hel bebis och hurra för micke som inte svimmade. och julia, dig älskar jag nu och för all tid framöver. vi ska ha kul ihop, du och jag.