KNACKA

det dåliga med att vara hemma när man inte riktigt vill är att jag blir på så hemskt dåligt humör, vilket jag i princip aldrig är utan anledning. hur som helst - någonting som har stört mig i sisådär hundra år är att min mor aldrig knackar innan hon knallar in här. fruktansvärt irriterande. jag har dock inte sagt någonting om det eftersom att jag inte vill verka gnällig över småsaker och det blir tjaffs. men som jag nämnde, jag vill helst hänga med christoffer jämt och ständigt och hela tiden och när jag inte kan det så blir humöret därefter, och idag när hon gick in här utan att knacka sa jag att jag tycker hon kan börja göra det. knacka alltså. 'ojsan, glömde jag det nu?', 'ja, det har du glömt det senaste halvåret'. nejdå, det hade hon inte alls gjort sa hon, nu ljuger du madeleine. 'nej, det gör jag inte, varför skulle jag det?'. 'sluta snacka skit!'. alltså åh jebus vad sur jag blir. jag skulle inte säga att hon inte knackar om hon nu gjorde det, det vore väl himla onödigt eftersom det inte hade varit något problem isåfall. jag blir tokig. det är bara förnamnet faktiskt.

imorgon kommer åtminstone christoffer och räddar mig, tack älskling. fast innan vi rymmer hem till honom blir det middag här hemma med min familj, stackarn. fast det blir nog bra. sen är det min tur att träffa lite christoffersläkt och christoffervänner och jag är inte bra på det där, alls. de är säkert hur rara som helst men det hjälper liksom inte när man är socialt missanpassad. okej, så illa är det kanske inte men jag och sociala sammanhang är inte bästa vänner, tvärtom faktiskt, jag svettas och skakar och tappar talförmågan. de lär grubbla över vad sjutton christoffer har tagit sig an men jag får trösta mig med att jag är rätt snäll och normal om man bara står ut med mitt svett och mina röstdarrningar ett tag. det blir nog bra det här.

och det här är min nya favorit med herr morrissey. ord är överflödiga, som vanligt. men fan vad stilig han är.
och fan vad fantastisk låten är.

julia

häromdagen hängde jag med julia. utan någon tvekan den finaste och bästa bebisen i hela världen, åh, lilla nutte.

-

jag känner mig lite fin idag.
det händer inte ofta.

amanda

detta kan ha varit det roligaste jag har sett på länge, jag sitter jag fnissar som en liten tjej. kanske för att jag är en liten tjej. helt underbart roligt iallafall, made my day.



och så originalet då. jag blir lite rädd och samtidigt är det också så fruktansvärt kul. herregud, hoppas någon får lite fason på flickan.

drömmar

idag har det varit en bra dag. jag har tränat tills kroppen har darrat av utmattning, och som vanligt mår jag fantastiskt efteråt. snart ska jag lägga mig på golvet och dra ut alla stela muskler - ont lär det göra men jag kommer vara en vandrande pinne imorgon om jag inte gör det. sen väntar sängen. jag har drömt jättekonstiga drömmar på senaste tiden. bland annat att jag kramade min föredetta läkare på ett aningens för intimt vis som jag inte kände mig alltför bekväm med när jag slog upp ögonen, usch. ätit middag med tyra banks har jag också hunnit med. jag har fullt upp på nätterna, ni skulle bara veta. inatt vill jag drömma att jag flyger.

har haft kliande ögon hela dagen. rödsprängda och svullna och jag vet inte riktigt vad det beror på. gammalt smink? inte är det vackert iallafall. tur att man inte behöver vara söt när man bara går hemma. och får jag välja kommer jag att spendera tiden med att plaska runt i badkaret imorgon. väldigt produktivt, i must say.

godnatt alla små kycklingar.

jomen precis

har lekt hemma hos christoffer i flera dagar nu. mycket ensamtid också, han är en flitig herre och jobbar och sliter om dagarna. jag vill också ha jobb har jag kommit fram till. nu med detsamma. inte bara för pengarnas skull, mycket för den sociala och fysiska biten också. det är inte bra för mig att sitta inne för jämnan, och jag är så otroligt trött på det även om det är svårt att komma ur det betéendet. men nångång så. jag lovar. på hedersord.

vi har hur som helst haft det mysigt. gosat och skrattat och pussats. kollat på den gröna milen och hade jag inte varit så trött hade jag gråtit floder, som vanligt till den filmen. åh så fin han är, john coffey, honom skulle jag vilja ha i min garderob och krama på ibland när livet känns tungt. det vore himla bra.

när jag kom hem pussades jag litegrann med min andra kille, honom saknar jag alltid och hela tiden och helst av allt skulle jag vilja packa ner honom i väskan varje gång jag åker till christoffer, men jag tror inte att det skulle bli så bra. vi delade på en glass åtminstone. min katt är väldigt matglad, precis som jag.

tristess

tittar på extreme home makeover och kan inte bestämma mig för om jag ska hata eller älska det. uppenbarligen hatar jag det inte så där jättemycket eftersom jag nyss har grinat bort mitt smink, det är ju rörande trots allt. väldigt mycket faktiskt. christoffer jobbar och sen ska han på kalas, så jag lär bo i hans soffa resten av dagen och jag dör lite av tristess. jag är kramsjuk och saknig. men han får det förmodligen himla trevligt och jag har det inte alltför hemskt heller. jag är bra på att sysselsätta mig själv - eller - jag är bra på att inte bli rastlös. kan utan problem spendera tiden med att titta upp i taket och fundera över oväsentliga saker. dagdrömmar är min grej, dagdrömmar förstörde min skolgång. men det blev människa av mig ändå. någorlunda.

min kille

love.

det finns få varelser i den här världen som betyder så mycket som min kim. han är det enda som gör att jag inte riktigt trivs med att vara hemifrån för länge. inatt ska vi spoona som aldrig förr.

pigsty

sitter i en tom lägenhet, halvnaken och äter kakor. maryland. är oförskämt lycklig trots att jag har fett hår och en vagel i ögat. kanske är det så här det känns när man har hamnat rätt. du får mig att vilja bli en bättre människa, på alla sätt och vis och åt alla håll och kanter och jag ska göra mitt bästa för att bli den bästa jag kan vara för dig. och jag vet inte hur man får ut det på svenska, jag har bara hört uttrycket på engelska så here we go: i feel more like a choice than an option. för första gången någonsin. fast snart ska jag hem och det suger. det som gör att det suger lite mindre är att det bara är att åka hit igen när man blir saknig, bussar är en bra grej. och gud vad jag har tappat min skrivförmåga, men det kanske man får när man är töntig och kär och ler dumt hela tiden.

och det slog mig att för nästan precis ett år sedan upptäckte jag morrissey. jag vet inte riktigt hur, kanske stod han på i bakrunden när jag spelade fia med knuff med mig själv, eller om det var när vi drack oboy mitt i natten. jag vet inte och jag minns inte. det spelar egentligen ingen roll. jag upptäckte morrissey och det är allt som räknas. den farbrorn har betytt så mycket för mig det senaste året att orden 'if you don't know this, then what do you know?' från life is a pigsty ska pryda min kropp inom en snar framtid. det mest fantastiska jag har sett live och hade jag varit ensam hade tårarna fått rulla fritt. eller spruta som på en sailor moon. hur som helst, mannen är ett geni och låten är ett mästerverk. lyssna eller dö.

life is a pigsty.

(snart är det du & jag och våra läppar.)

tjej

the mens från helvetet. jag känner mig så fruktansvärt äcklig och obekväm och smutsig och just nu hatar jag att vara tjej. finnarna frodas, allt känns jobbigt och mitt matintag vet inga gränser. fem pannkakor, en stor portion spagetti med köttfärssås, en cola, två festisar, tre chokladbollar och en dammsugare. okej att jag är ganska så matglad men nu skyller jag faktiskt på mensen. faktiskt. det är det enda bra med mens. man kan skylla allt på det, inklusive sitt dåliga betéende. hur bra som helst.

ska snart lägga mig i sängen och läsa/sova/brodera och tycka lite synd om mig själv. det får jag, för jag har mens. mens mens. mens. tjusigt ord.

är för övrigt inte anträffbar, glömde mobilen hos christoffer. så vill ni inte prata med honom är det ingen större idé att ringa.

må gott.

thoughts

jag är trött som jag vet inte vad. har bytt om till stortröjan, tagit av mig strumpbyxorna och sitter här med ostbågar och fanta. morgonfrisyren is still going strong och the pianist står på. saknar så att det nästan gör ont och allt känns mest sjukt ensamt. sen tänker jag att vad fint det är ändå. vad fint det är att ens ha någon att sakna. vad fint det är med kärlek.

man får perspektiv på saker och ting. tvåtusennio har varit ett pissår, det värsta hittills. och det sorgliga i det hela är att jag har trott att jag varit värd det, att det var det där jag förtjänade. jag trodde det så hårt att jag aldrig slutade kämpa. jag stod och stampade på samma grund och jag klamrade mig fast vid någonting som inte ville eller kunde ta emot varken mig eller det jag hade att ge. men på en sekund kan allting förändras, och tro mig när jag säger att allt är förändrat nu. till det bättre. det senaste året har varit ett helvete rent känslomässigt och egentligen har det nog bara gjort mig starkare, om inte annat har det varit en spark i rätt riktning. tvåtusennio har blivit mitt år nu. jag visste väl att nian inte skulle svika mig. (lång historia...)

jag har så mycket att ge och nu har jag någon att ge det till.
det lyckliga är att det är ömsesidigt den här gången.

jag saknar dina andetag, raring.

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm (hjärtat.)

äpple och päron

jag känner mig lätt. som att klumpen i magen är spårlöst försvunnen och som att tankarna som tog all plats i huvudet har lösts upp. visst tänker jag fortfarande, jag tänker alldeles för mycket. men inte på några dåliga saker. för let's face it, det är underbart att vara nykär. och det dåliga samvetet som drog och slet i mig gör inte det längre. jag känner mig genuint lycklig och tillfreds med allting just nu, trots att jag inte riktigt hänger med. ibland blir ingenting som man hade tänkt sig eller som man hade planerat, men vad gör det när man inte mår dåligt av det.

things fall apart so that other things can fall together

och idag åkte mamma in till farbror doktorn. så fort någonting händer med mamma så blir man rädd för man vet att vad hon än drabbas av så blir det tio gånger värre för henne än vad det skulle bli för exempelvis mig. men hon mår bra, då mår jag också bra. och nu är jag klar med broderiet, äpplet och päronet. jag beställde en ny mall, nästa gång blir det en banan och en citron. det är ju så löjligt roligt. och världens bästa tidsfördriv.

smör

när jag är ledig så glömmer jag ofta bort att äta, vilket min far inte riktigt tycker om. han brukar säga att han 'lider' när jag inte äter och det slutar alltid med att jag hör små knackningar på dörren och in kommer en pappa med mackor och oboy. jag brukar alltid klaga på att han tar så lite smör och så lite pålägg, bara för att jag är en tjocktjej och vräker på sånt i vanliga fall. nu kom han nyss in med två mackor, och pålägget var nästan större än själva mackan. lilla pappa.

för övrigt är det sjukstuga här. mamma har feber och pappa är förkyld. jag smittas som vanligt aldrig, mitt immunförsvar måste vara någonting över det vanliga. om någon timme flyr jag iallafall till fjärran land, åtminstone till solna centrum. nästan samma sak. imorgon ska jag få skäll av tandläkaren och på tisdag åker jag till valter. äntligen händer det någonting. det händer väldigt mycket inuti mig också, som jag inte förstår mig på riktigt. men det känns inte dåligt. snarare tvärtom. jag går och ler dumt hela tiden, det måste vara en bra grej.

tjosan.