torsdag

i förrgår färgade jag håret och klippte luggen. en väldigt liten förändring men vilken skillnad sånna småsaker kan göra. ut med det gamla, in med det nya. istället för att vara brun- rått - och rödhårig på samma gång så är jag nu mörkbrunhårig. håret har inte mått så här bra på över ett år och kanske slutar jag fälla nu, att jag ens har hår kvar på huvudet är fantastiskt. märkligt och fantastiskt. det vore skönt att slippa hitta hår i maten dagligen, stopp i avloppen efter att jag duschat eller framförallt att hitta mitt hår i franks bajs. barn förstår inte riktigt att man inte ska svälja hår man hittar på golvet har jag upptäckt.

och idag älskar jag christoffer extra mycket. jag var smått trött i sinnet efter gårdagen där franks sovande gick åt skogen från början till slut, och dagen idag började med lite krångel och jag fick för sjuttioelfte gången stoppa in nappen på honom. försöka att inte säga något dumt till någon bara för att jag var lite lättretlig. men då kommer räddaren i nöden christoffer fram till mig och säger att han aldrig sett mig stå upp och lyfta frank. förut var jag alltid tvungen att sätta mig på en stol brevid spjälsängen innan jag lyfte honom, men nu klarar min kropp att stå upp. och jag vet inte när den lärde sig det. tack älskade du för att du lägger märke till det lilla i det stora när inte jag gör det. i sommar eller i höst kanske jag och frank tar våra första stapplande steg tillsammans.