and this is the last time i forget you

visst är jag ledsen. men jag kan inte sakna någon som har behandlat mig så som han har gjort. jag vet att jag förtjänar bättre och jag måste mest få hjärnan att inse det också. den tar inte riktigt hänsyn till alla hinder. 'trots att tusen tecken talar sitt tydliga språk'.

jag måste släppa nu, mer kan jag inte göra och det finns inte någonting annat jag vill göra heller. jag orkar inte med att bli sviken en gång till, och då är det bättre såhär.

changes.

imorse var min syster här, jag tvingade henne att göra oboy till mig, jag är en underbar lillasyster minsann. och som vanligt är hon finast i världen.

och nu är jag precis klar med ett nattligt telefonsamtal med valter. jag har svårt att tänka mig vad jag hade gjort utan honom, alltid min bästa vän. lite bitter och komplicerad ibland men rar ändå. vi kompenserar nog varandra väldigt bra tror jag. och han är trots allt fantastisk på att killa mina ben/armar/rygg/rumpa. vad jag saknar honom, den där valter.