i am not naturally evil

such things i do
just to make myself
more attractive to you

have i failed?

di leva

inatt drömde jag att jag såg tomas di leva, och var tvungen att krama honom för att han är en så underbar person, en kram fick jag och så sa han "förlåt älskling men jag har bråttom". sen var jag jättemallig över att han hade kallat mig älskling. och nu är jag besviken över att jag aldrig har kramat honom. innan jag dör, innan jag dör.

den försvunna armen

det där med att försöka lyfta på sin egen arm när den är totalt bortdomnad från axeln och ända ut i fingerspetsarna är ingen bra idé kom jag fram till idag, men efter att ha rest sig ur soffan och upptäckt att man är förlamad från midjan och neråt en gång i tiden gör att jag blir en smula nojjig när mina kroppsdelar försvinner. så istället för att ta det lugnt och skaka liv i armen började jag såklart vifta hejvilt, och en bortdomnad arm är även en arm utan styrsel och självklart smällde jag den rakt in i väggen med all kraft. tänkte att det nog inte var en så himla bra idé och skulle därmed försöka lägga ner armen istället, men en bortdomnad arm är även en arm utan styrka och istället flög den med all världens fart ner på min stackars katt som sov tryggt brevid mig. min sovande katt förvandlades rätt fort till en vaken katt i djup chock, men jag tror att han älskar mig igen. hur som helst, min arm lever, tack för det.

och idag åkte erik billing ut i robinson, crap. jag försöker att inte se det som blodigt allvar och att världen har gått under nu men det är svårt, det är svårt. vi får hoppas att jag tar mig igenom detta, jarmo är ju faktiskt också ganska rar och alldeles go och lite rund! precis som det ska vara. honom borde man ha i en liten låda och plocka fram då och då när man känner för att nypa någon i kinderna och säga "aaw vad söt", för det är ju så himla ofta man får ett akut begär av att göra just det.

nu blir det oboy och hårdbröd med mjukost.

stressigt

idag har jag odlat fräknar, suttit på uteplatsen i timmar och läst fastän jag borde ha pluggat. imorgon ska jag ta tag i den bittra verkligheten igen och plugga och åter plugga, vilket jag lär göra som ett cepe den närmaste tiden. det är så fruktansvärt mycket jag ska få gjort på två veckor, jag vet inte riktigt hur det ska gå till. projektarbete, redovisning av projektarbete, praktikrapport, religonsprov, religionsinlämning, mibasprov, mibasinlämningar, arbetsmiljö och... ja, omg wtf. jag skola aldrig gnälla igen när detta äro över, be för mig tills dess.

mina ögon är trötta, var uppe och virrade runt klockan 7:00 imorse. av någon anledning hade jag ställt klockan och självklart kunde jag inte somna om. och just det ja, änglar och demoner kommer snart på bio och jag behöver en biokompis, och samma dag som den har premiär har jag studentskiva och om någon vill köpa en biljett till efterfesten (120:-), säg till, jag har seriöst inte en enda att bjuda så snart känner jag att jag bjuder vilket freak som helst, jag vill inte bli ruinerad bara för att jag inte har ett överflöd med kompisar. så snälla, snälla, kom på min skiva.

oh well.

apotek

trots att jag numera får känna på hur det känns att vara stressad igen, hade nästan glömt känslan, så känner jag mig mer lättad än på länge. pratade med tina om projektarbetet och ja, det blev inte som jag tänkt mig men jag kommer få ihop någonting ändå och det är det som betyder någonting just nu. hon kan det där med att lugna hysteriska elever, det må jag säga. det blir nog bra det här.

vidare mot vällingby och göra av med hundralappar på apoteket, tråkigare ställe att göra av med pengar på får man nog leta efter. skittråkigt faktiskt. oerhört tråkigt. hu. men så blir det när man inte har en fungerande kropp. in på åhléns och köpa hårfärg, jag är numera mörkhårig. springa på david, så jävla roligt, prata hela vägen hem och nu sitter jag här, proppmätt efter tre portioner lasange. ibland får det plats mer än man kan tro i min lilla kropp minsann. och nu, nu ska jag invänta grey's anatomy och sen ska jag dreggla på kudden.

there is a light that never goes out

alltså, det bästa kan nog vara de dagar man vaknar glad, och idag är en sån dag. kanske för att solen lyser in i mitt rum, kanske för att jag ska få pappas potatisgratäng idag, kanske för att det bara är sextiosex dagar kvar till jag ska se morrissey, kanske för att.. mm, livet, jag gillar dig idag! och ändå brukar jag hata söndagar.

idag ska jag försöka ta tag i mitt rum som är ett halvt bombnedslag. det märks när mamma inte är hemma, när det gäller städning hinner hon alltid före en själv. sen ska jag tydligen göra ett arbete om schitzofreni, och knåpa lite på projektarbetet som jag för övrigt inte har någon koll på alls för tillfället. egentligen har jag en massor att plugga i både religion och mibas också, men jag vet inte, idag tänker jag förtränga det om dagen ska fortsätta vara bra. det är liksom aldrig särskillt värt att få panik över hur mycket man har att göra som ändå kommer att bli gjort i sista stund om man heter madeleine, jag skjuter upp allting, vad det än gäller, att jag aldrig lär mig det.

i thought oh god, my chance has come at last
(but then a strange fear gripped me and i
just couldn't ask)

systeryster

cuteletterna.

puss

jag längtar tills kim är kastrerad. billy blev vildare efter kastreringen, och jag hoppas innerligt att det blir motsatt effekt för kim. han pendlar mellan att vara världens finaste och bästa till att riva ner halva mitt rum. och då, hur söt han än må vara, så orkar man inte riktigt med. och jag får såklart sämst samvete för han är ju min finaste bebis trots allt. och trots att han bara är en liten varelse med fyra ben och svans, ögon och nos, så älskar jag honom nästintill mer än något annat. så please, bli lugn så att jag får krama på dig igen, okej? bra, då säger vi så.

och så är jag lite sorgsen. sen dag ett på praktiken har jag suttit brevid samma människa på tuben när jag gått på vid slussen. han har skinnbyxor och en jacka där det står acdc på, och bara det bådar väl liksom inte så himla gott men det har blivit någon grej att vi sätter oss brevid varandra, det började som en slump och sen blev det vår grej. vi har aldrig sagt ett ord till varandra och jag insåg idag att igår var förmodligen sista gången någonsin, han åker aldrig på fredagar (okej, jag inser att det börjar låta lite psykfallvarning på mig..), och jag känner bara att shit vad sorgligt. han var ju en sån rar tunnelbanekompis. och jag behövde aldrig hålla koll på min avstigning, när han gick av så visste jag att det var min tur nästa. och hallå, vi låtsas som att alla har en sån här kompis, jag intalar mig det, för det har kännts så väldigt mysko. men ändå, puss på dig acdc-killen! och om du känner för att sluta använda skinnbyxor någongång så är det helt okej.

och igår hittade jag min och linneas gamla teckningar på far banan, kajsa bergqvist, spermaracet, våra foster, ja, jag säger då det. det var tider. och det fick mig att tänka på mina gubbar jag alltid ritade, med en heroinspruta i halsen. om vi säger så här, högstadiet var en förjävlig tid men när jag börjar tänka på detta kan jag inte låta bli att bli lite varm i magen.

fockit

jag hatar att dåliga saker alltid ska hända bra människor. jag hatar när dåliga saker ska hända de människor som jag bryr mig mest om. egentligen hatar jag bara inte, fantisera ihop alla världens svärord och könsord också så kanske ni kan ana, åtminstone lite. och jag tänker på dig nu. och jag önskar att jag kunde hålla om dig. för du är inte värd det här, inte någonstans.

klockan är 4:50 och jag är, surprise, trött. döv på ena örat med en katt som biter mig i tårna. fryser och har tagit på mig fel strumpbyxor så jag måste gå igenom proceduren en gång till (alla vet att det inte finns någonting värre i hela världen än just strumpbyxor och strumpor på morgonen, seriöst, jag skulle kunna börja gråta..), gnäll gnäll. gnäll gnäll gnäll. gnäll.

shoppar'n

idag åkte jag till vällingby och unnade mig lite, det är läskigt hur lätt och fort pengar kan försvinna. poff så var jag helt plötsligt många hundralappar fattigare. det mesta gick åt till underkläder/strumpor/leggings, ungefär hur tråkigt som helst att spendera pengar på, men vad gör man. jag har mig själv att skylla som har blivit en snåljåp. det har liksom smygit sig på, från att kunna slösa hur mycket som helst utan det minsta dåliga samvete till att fundera om den där fikan verkligen var så särskillt värd.

och helt ointressant men ganska så roligt, idag hejade en tjej på mig, väldigt jätteglatt som om vi var gamla vänner och inte hade setts på ett tag, och problemet var väl att jag aldrig har sett människan förut. sånt är så himla obehagligt men jag hälsade tillbaka, inte varje dag glada läskiga tjejer hejar på en, bara så där.

ellen, gift dig med mig

lagom hjärndött och så himla underbart.

telefonsvarare

imorgon ska jag till skolan och hämta ut lite papper. det känns som år sedan jag var där. att jag ska dit betyder också att jag måste ringa praktikplatsen nu och prata in på telefonsvararen att jag inte kommer eller eventuellt blir sen imorgon, och det där med telefonsvarare har alltid varit ett big no no för mig. det är så oerhört jobbigt, säger man fel eller får en tupp i halsen eller vad helst så finns det liksom ingen återvändo, då är det bara att acceptera att man framställs som en idiot. men jag tvivlar på att jag lär orka mig upp omänskligt tidigt imorgon enbart för att få prata med någon face to face (phone to phone?), så jag tar risken ikväll. wish me luck. och var tar alla bläckpennor vägen egentligen?

matprat

död åt denna dag, det är sällan jag upplevt sån här tristess och ändå är klockan bara 19:30. ätit mig mätt på påskgodis och, tro det eller ej, jag fixade ägg till frukost, jag som aldrig äter frukost. blev så mätt att jag mådde illa i flera timmar efteråt, hur kan det få plats så lite i en mage? hu. stackars mig, stackars mig.

imorgon är det dock en stor dag, jag ska få farmors stek. den har hon vägrat att göra sen jag var sisådär tolv år och jag menar det när jag säger att det inte riktigt finns ord för hur god den är, jag dregglar redan. och blir jag mätt så fort som jag brukar bli ska jag äta av ren vilja, bäst att passa på, det kan vara den sista farmorsteken jag någonsin äter. sorg i hiertat.

bye bye birdie

snart sitter mamma på planet till teneriffa där hon ska stanna i en hel månad. så länge har jag inte varit ifrån henne på arton år, nio månader och sju dagar. det kommer kännas konstigt men förmodligen får hon det himla roligt och förmodligen är allt det här bara bra för henne. hejdå mamma, ha det bäst.

påsk

det här kan vara det mest händelselösa lovet någonsin, men det gör inte riktigt så mycket, tror nästan att jag behövde det. jag har mest ätit mackor i mängder, duschat löjligt många gånger när tristessen tagit över, spelat fia med knuff med mig själv och näsblodat ner hela mitt linne. jag ska försöka ta vara på sista dagarna nu, sen är det bara en vecka kvar på praktiken och när skolan är igång igen så är förmodligen allt man kan tänka på studenten. den är så nära nu och det känns lite overkligt. hur mycket jag än, mer eller mindre, har vantrivts i skolan det senaste året så har det ändå varit en trygghet. men efter studenten har jag inte ens sommarlov, efter studenten är jag arbetslös. och när jag tänker på att jag kan komma att bli det ett bra tag så ser jag mest framför mig hur jag kommer att avlida av både det ena och det andra, framförallt kommer jag att förlora mitt sociala nät och det får liksom bara inte hända. det är då det brukar sluta med att jag stänger in mig på mitt rum och glömmer bort hur man gör när man umgås. men jag känner att det är lite för tidigt att tänka på det där nu. jag förtränger det sålänge, mycket bättre.

och jag som alltid vänder på dygnet har inte ens gjort det. har snällt somnat 00:00 - 1:00 varenda natt och vaknat helt utvilad runt 10:00, hur bra är inte det. och det är alltså efter 10:00 som jag slösar bort dagarna med att inte göra någonting av värde, men som sagt, jag unnar mig det nu. och stackars påskkärringar som plingar på här idag, inte en enda godisbit existerar här. attans osis.

- Det är väl skillnad mellan dig och mig.
- Ja, särskillt mellan dig.

sol sol

jag invigde påsklovet med att sätta mig i hundra graders värme och sola, halvnäck och med musik i öronen. stod ut i en trekvart innan jag höll på att dö av värmeslag, alternativt smälta ihop till en liten pöl. kan verkligen inte begripa hur folk orkar med att ligga så där i flera timmar, och ändå fick jag både färg och fräknar på den korta tiden. inte så märkligt att vissa ser ut som kräftor då, nej.

nu ska jag duscha och kanske baka en chokladkaka, det beror på ork och lust. det är inte så särskillt roligt att baka här hemma längre, med två föräldrar som slutat äta allt vad kaffebröd heter vilket kommer resultera i att jag smäller i mig hela kakan själv. kanske inte så himla hemskt vid närmare eftertanke, mina chokladkakor är himmelskt goda, har jag fått bekräftat från väldigt säkra källor (linnea..), men ändå. kom och ryck åt er en bit vet jag!

(och åh, just när jag hade det som mysigast i mitt deprimerande pensionärsliv ringde en telefonförsäljare och störde friden i mitt hem. som jag hatar att ni aldrig någonsin ger er, bu. och som jag hatar att jag alltid är för snäll för att bara lägga på.)

"Gode Gud, att livet ska vara det där, att det är för det som man klär sig och tvättar sig och gör sig vacker och alla romaner är skrivna om det där och man tänker på det hela tiden och så är det till slut så där, man går in i ett rum med en karl som kväver en till hälften och som blöter ner en på magen till råga på allt."

nåt för dom som väntar

gud, uppfinn nåt nytt
som gör det lätt
att hålla ut
nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer

kvinnan i mitt liv

okej, världens charmigaste kvinna och nu har jag skrattat så att jag har ont i magen. antingen är jag trött och lättroad eller så är detta så oerhört roligt och konstigt, jag vet inte, men enjoy.



puss.

punktlighet

jag är en väldigt lugn person, nästan för lugn. kan knappt hetsa upp mig när det uppstår problem för att jag alltid kan intala mig själv att det löser sig i slutändan, nästan vad det än gäller. men när det gäller tid och punktlighet förvandlas jag till världens dramaqueen, jag mår på riktigt psykiskt dåligt när jag märker att jag kommer bli försenad eller när jag måste stressa. imorse gick inte mina tidsplaneringar ihop, jag var fem minuter senare ut genom dörren än vanligt och självklart, självklart skulle min katt springa runt mina fötter och klättra på mina ben och jag irrade mest runt med halvpanik och gnällde "KIM JAG HAR BRÅTTOM JAG HINNER INTE OKEJE?!" ungefär. och som väntat fick jag ändå vänta på bussen, men ändå, jag gillar inte när mina tidsplaneringar rubbas.

mjorå.

snart börjar påsklovet och för att inte deppa ihop totalt ska jag försöka träffa så mycket folk som möjligt, kanske inte någon alls men jag hoppas, sällskap får mig på humör har jag kommit underfund med. och så ska jag försöka plugga och brodera.

hejdå alla kukar.

april april

jag hade inte ens reflekterat över att det var första april idag, och hade jag gjort det hade jag ändå inte ägnat en tanke åt att det är idag man ska luras. och självklart har jag blivit lurad bara för det. först när jag anlände till praktiken imorse, det kom fram en farbror till mig och sa att hela byggnaden är stängd, larmet på och att jag lika gärna kunde vända hem. jag gick självklart på det utan att ens fråga varför jag isåfall inte hade fått reda på det innan, istället tackade jag för informationen tills han utbrast "APRIL APRIL!", finurligt va. (och lite pinsamt.)

och när jag gick igenom spärrarna i tunnelbanan på vägen hem kom det fram en vakt och tog mitt sl-kort och sa att han var tvungen att ta hand om det, att det inte var giltigt längre. jag stod mest med ögon stora som golfbollar och fick inte fram mer än ett bekymrat "men..." tills han också körde på ett "APRIL APRIL!". det var en pärs, i must say. och lite halvroligt.

hejdå med första april och alla dumma sillar.