to me you are a work of art

- ja hej det är madde.
- va?
- ja, hej det är madde.
- men jag söker ingen madde?
- då måste du nog ha ringt till fel.
- nej?

jo, pucko.

---

valter har hört att morrissey har ställt in flera spelningar i maj och några i början av juni. det känns lite illavarslande. nu är du så god och kommer till sverige ögonaböj gubbstrutt, tänker jag. morrissey är den största musikaliska upptäckten jag har varit med om och förmodligen någonsin kommer vara med om, jag har räknat dagarna sen december så kom, kom hit nu, snälla snälla. (och så kan han vara den stiligaste herre mina ögon någonsin skådat, vore jag bara sisådär trettio år äldre skulle han vara min.)

och visst gör det ont

visst gör det det. och aldrig lär man sig heller. har mer eller mindre varit konstant fnittrig de senaste dagarna, har satsat på att le konstigt mot alla jag möter och ler man mot okända är man ett psykfall. jag ler ändå. men det känns konstigt inuti. lite tomt, lite förvirrat, lite ledset. känslor lever sitt egna liv, och tydligen gick mina åt fel håll. nu väntar jag mest på att de ska komma tillbaka till mig så att jag kan göra någonting rätt för en gångs skull. eller fel. jag vet inte riktigt vad som är rätt och vad som är fel längre. men gå dit där det känns värt känns som en bra början.

det är strålande solsken utanför fönstret och nu börjar helvetet, tänkte jag säga. det är fantastiskt med sol, man blir både piggare och gladare men mitt rum blir en enda stor bastu. vaknade flera gånger tidigt imorse, naken och klibbig och äcklig, tryckte kalla kuddar mot mig, somnade om, vaknade efter två minuter av att kuddarna var kokheta, osv osv osv. drömde konstiga drömmar, jättekonstiga. jag gick genom stan med linda isaksson och skulle hitta herrar som ville medverka i ensam mamma söker. ibland tror jag att min hjärna vill säga till mig att jag ser för mycket skräp på tv. jag ser ofta på sånt jag stör mig på, som jag tycker är så himla dåligt, den kombinationen gör ofta att det blir så himla roligt. momma's boys (- you're rasist! - my skin is darker than yours, bitch!) och jerry springer ligger högst upp på listan nu. JE-RRY, JE-RRY, JE-RRY! den ena individen konstigare och fulare än den andra. linnea och jag borde nästan ta en helkväll. och inte blanda ihop det med GO RICKI, GO RICKI, GO RICKI!

vi två

(kim ser lite besvärad ut men vi älskar varandra, alot)

-

det kan bara bli bättre nu.
it hurts like hell.

aj. jag var inte beredd på det. och inte på min reaktion. jag tillåter mig själv att vara ledsen idag, sen får det vara nog. det är studenttider, och snart ska morrissey sjunga för mig. samma dag som han ska göra det är min systerdotter beräknad att komma ut till stora världen. jag längtar så oerhört. och jag har inte tid att vara ledsen. för om en månad har jag världens finaste lilla kid att pussa på. och jag ska se världens bästa karl, förmodligen med världens bästa vän. jag kan inte vara ledsen. bara idag, bara ikväll.

mums

mina hormoner har party i kroppen just nu. vaknade upp med två månaders retroaktiv mens och har nyss använt katten som varm vetekudde för min ömma mage, det funkade sådär. har inte ens råd med tamponger, äger 40:- allt som allt och är skyldig jacob 100:-. det bådar gott. har en blåsa i munnen jag inte kan sluta gnaga på heller, lite som en klämboll, fast i munnen. gud så mysigt. lite over sharing i det här inlägget känner jag.

har dessutom fem miljarder bilder att lägga in på datorn åt mamma, från teneriffaresan. oh, the joy of living. igår började hon skrika som om världens undergång var på intågande när det stora farliga monstret kim spatserade in i köket när hon gjorde mackor, för då gick det ju tydligen inte alls och han skulle springa iväg med hennes kära mackor och gud vet vad. vi lockade ut honom, sen var det frid i vårt hem igen. min mamma - en dramaqueen.

och imorse hittade jag en ljudinspelning på min mobil där jag skriker ut vinjetten till scrubs. ibland undrar jag.

jarmo

kära dagbok.

idag har jag tappat tallrikar, ätit för mycket choklad och blivit biten i hakan. jag har också tittat på hundtricket, den var helt värdelöst dålig. en blåsa på tungspetsen, kollat robinson och tyckte så synd om jarmo när han ramlade. stackars lilla farbror. det gör alltid mer ont i hjärtat när äldre folk ramlar. först när siw ramlade pladask med matbrickan i matsalen, totalt handlöst, och häromveckan när en farbror tappade balansen på tunnelbanan. usch, folk, sluta ramla. det är så onödigt. och ont gör det.

och så måste jag sluta lova mig själv saker. det går inte att lova sig själv allting. hur mycket jag än lovar mig själv att inte känna på vissa vis och inte tänka på just det där så slutar det ändå med att det är precis så jag känner och det är precis det där jag tänker på. känslor och tankar gör lite som dom vill. allt man kan göra är att försöka hänga med i svängarna. lättare sagt än gjort ibland.

old times

jag tittade igenom alla videos jag lagt upp på youtube och jag skämdes litegrann, det var längesen jag kollade där och jag har mest lagt upp sånt jag inte vill ska försvinna om datorn bestämmer sig för att lägga av.

här får ni - nyvaken, svettig och lite äcklig, men ändå.

it's not far from june
you'll be coming back real soon

crappy day

sämsta dagen på länge. skolångest och kroppångest. allt vad skolarbete heter går åt helvete just nu, trots att det känns som att jag pluggar hela tiden, men jag får liksom ingenting gjort ändå. jag gör lite här, jag gör lite där. jag jobbar hemma så mycket det går, för här jobbar jag bäst. men både motivation och ambition är på botten. det där jävlar anammat som jag alltid har fått vid slutet av alla terminer tidigare har inte riktigt satt sig tillrätta i mig nu. istället för att ge mig fan på att bli klar så ger jag upp. och det är någonting jag verkligen, verkligen kommer att ångra sen. men jag har försökt och jag gör så gott jag kan. grejen är bara att det inte är tillräckligt. i did my best, it wasn't much. det känns så oerhört kört just nu ändå, på alla sätt och vis och åt alla håll och kanter. det är för mycket på för kort tid. gör mig skolsmart och ge mig koncentration. dagdrömmar har förstört min skolgång.

och till råga på allt strejkar kroppen. benen stramar, spänner, gör ont, hugger till. någonting i ryggen trycker på en nerv och det smärtar. "fungerande kropp". jag har stretchat och stretchat idag och förmodligen blir det bättre snart. trotsade detta ändå och åkte och handlade babykläder till min snart kommande systerdotter, och alltså, jag dog stora sötdöden. det är fantastiskt att det ska få plats en liten, liten människa i dom små tygbitarna.

vilket himla gnällinlägg. jag gillar egentligen inte alls att gnälla och inte att självömka heller. idag såg jag en blind kvinna som kämpade sig fram i folkmassorna och jag tänkte att ja, vilket jävla pucko jag är. egentligen räcker det med att titta runt omkring sig för att inse att man faktiskt inte vill byta med någon. jag vill aldrig vara någon annan. det jag däremot vill är att jobba med de dåliga sidorna hos mig själv. ta vad jag har och göra det bästa av det.

skrivbordsnostalgi

eftersom att jag rensade hela garderoben häromdagen så körde jag vidare på skrivbordet idag. jag undrar om jag någonsin har rensat eller städat det, hittade både det ena och det andra. bland annat gamla saker och anteckningar från min barnatid. oh jebus. en gammal dagbok och jag skämdes mest ögonen ur mig, 'jag är tolv år och har aldrig haft någon kille, vad är det för fel på mig?!'. puh, hårda tider.

mitt första smink. glitterslem?
jag minns bara att jag älskade det.

hej hej.

acne

jag har tre finnar i ansiktet. vafalls. det är inte okej, min hud är det bästa med mig. seriously, jag är len som en babyrumpa och har varken fet eller torr hud, och har väl aldrig någonsin haft mer än en finne i taget. vad är det frågan om? har jag... har jag hamnat i puberteten? kommer det frodas en acnehärd i fejjan nu? är det nu jag ska få bröst? spännande. eller så äter jag för mycket choklad. aldrig får man njuta av livets goda. FYFAN!

och det gick ju helt åt helvete för sverige i eurovision song contest faktiskt, skönt att någonting är som det brukar vara kanske. min mor satt brevid och gastade "vi får ju ALDRIG några poäng..." i över en timme och jag blev smått sinnessjuk. kort och gott, min mamma är tjatig. och appropå någonting annat så behöver jag nya glasögon, de jag har är totalt värdelösa. halvblind > det stackars ögat som fungerar blir uttröttat > jag får ta mig fram i blindo. kanske inte riktigt så, men suddigt och dubbelséende är inte heller helt kalas. så well, om någon vill skänka mig en halv förmögenhet är det bara att säga till.

om ni har sett den nuvarande reklamen till färjan 2, så kanske ni har sett att det är en herre som säger "där kommer mina kompisar" med en väldigt späd stämma. jag tycker att det är oerhört fascinerande, vad kan han ha svalt? häftstift? en kråka? sandpapper? en bajsblöja? who knows, who knows. jag har sett det sisådär hundra gånger nu och jag skrattar lika mycket varje gång. för det är ju så roligt.

intresseklubben ropar hej

ibland önskar jag att jag vågade mer. inte var så jävla rädd för allt. att sluta upp med att tro att ingen tycker särskillt bra om mig eller att låta bli att säga allt jag vill säga för att det låter konstigt eller för att bli avvisad. det sistnämnda är jag alltid rädd för. jag har svårt att öppna mig för folk, jättesvårt. med rädsla för att själv bli avvisad så är det jag som håller distans istället. och ibland finns det så mycket jag vill säga, så mycket jag vill göra. men som jag inte vågar.

jag har förlorat så otroligt många på senaste tiden. och med förlorat menar jag inte att någon har brytit någon kontakt. men livet handlar om vinster och förluster, och det senaste året har varit en enda stor förlust. människor jag älskar har glidit ifrån, man hittar andra vägar man vill gå och jag vet inte min väg än. jag måste skaffa mig någon form av trygghet innan jag vet min väg. jag känner mig så oerhört ensam och ibland får jag för mig att det mer är en känsla än ett faktum. jag tror alltid man känner sig ensam när saker förändras. när man glider ifrån personer som man mer än allt vill ha kvar. men ibland räcker inte det.

everybody is changing, and i don't feel the same

och jag saknar att hoppas. hur fint är det inte att hoppas egentligen? det är sprudlande och det är ljuvligt och just nu vill jag hoppas. jag vet inte riktigt på vad, bara att någonting ska gå min väg. inte kräva det, bara önska det. men jag vågar inte. jag är så rädd att bli besviken en gång till. jag känner att det är min tur för någonting bra nu. jag behöver det, så mycket.

man kan nog säga att det senaste halvåret har varit en enda stor svacka. det är först nu jag börjar känna att livet är jävligt häftigt igen. och nu när jag skriver detta och även sedan när jag kommer att läsa detta så inser jag att jag tänker och funderar och överanalyserar mer än vad som är sunt. ibland känns det som att ingen kan vara så obeskrivbart komplicerad som jag är, men faktum är att alla är det, mer eller mindre. alla har säkert störda tankar emellanåt. när jag åkte tunnelbana varje dag under praktiken så slog alltid tanken mig "tänk om jag skulle hoppa nu, precis nu" varje morgon när tåget rullade in. vilket inte skulle falla mig in, men jag blev rädd för mig själv och stod aldrig nära kanten ifall vansinnestankarna skulle få grepp om mig. men sedan insåg jag liksom att så där tänker man alltid, vad det än gäller, inte bara jag. jag tänker så om allt. sitter någon framför mig på bussen tänker jag "tänk om jag skulle slå henne i huvudet" eller "tänk om jag skulle dra honom i örat". men huvudsaken är nog att jag inte gör det, och det gör jag inte. den dagen jag gör det bör jag kanske söka hjälp. och nu vet jag inte riktigt vad jag skriver om, jag är fantastiskt bra på att hoppa mellan ämnen.

festiviteter

nu kan jag stryka studentskivan från listan också. det var hur trevligt och bra som helst, världens bästa syskon och god mat, en massor av folk och mysig stämning. självklart var jag tokigt trött men hela kvällen var fin. verkligen. mmmbop!

en toastskagen utan skagen.

varmrätten, fast här är den uppäten.
potatisgratäng med kyckling iallafall, nom nom.

micke ser så lagom road ut av mitt fotande.

jag hittade en matglad tjej.

fina madde.


och en blåbärspaj som inte var så god.

och mickes fagra dans.

vår vår vår

det har luktat vår i hela luften idag, det var en ren fröjd att vänta på bussen imorse. nyklippt gräs och jag ville nästintill slå mig ner under ett träd likt ferdinand och sniffa blommor, men istället åkte jag till skolan och försökte lösa pengaproblem inför studentskivan - finfint att folk lämnar in pengarna i tid, verkligen. eller inte. respektlösa dumma folk. och jag hade gärna lagt ut en del av det som fattades, men jag tvivlar på att särskillt många i min klass hade varit såpass lojala (eller visat rent hyffs...) att betala tillbaka isåfall. hoppas allt löste sig hur som helst. studentstress.

har spenderat kvällen framför tv:n och eurovision song contest, alldeles alena. önskade mest att någon kunde ha strypt programvärdarna dock, alltså, finns det inte någon gräns för hur jävla jobbig man får vara? jag satt med hakan i golvet mest hela tiden, alternativt höll för öronen och blundande, men tydligen överlevde jag. och inte var någon låt särskillt bra heller (förutom bosnien som är helt underbart fin), inte ens sverige, tycker att den är så oerhört jobbig att lyssna på, men det kan väl vara så att jag inte gillar opera i allmänhet heller. men den gick trots det vidare och jag gjorde ett litet glädjetjut i min ensamhet. det är någonting charmigt med hela konceptet ändå. så sjukt roligt och dåligt och bra och töntigt och alldeles, alldeles fantastiskt.

och nu är mamma hemma efter en månad ute i stora världen. ska jag vara helt ärlig så har jag knappt tänkt på att hon har varit borta (förlåt mami), tiden går så himla fort. pepparkaksbrun är hon också. föribannat orättvist.

klänning

idag ställde jag klockan av någon anledning och har gjort precis allt som man kan göra förutom att plugga. om någon har lust att ge mig en släng av självdiciplin så är det helt okej. rensat kläder, rensat lådor, ätit hundra mackor och sen kom susanne. hon är så fin och så bra och så rar och så söt och så go och så fin. det är synd om alla som inte har susanne som syster i say.

- har du kameran med dig?
- nej.
30 sekunder senare...
- har du kameran med dig?


och så har jag hört att man inte bör komma i myskläder till studentmiddagen som är på onsdag, finklätt ska det vara. jag åkte iväg och köpte en klänning. en klänning. jag är sån himla tjejtjej numera, nu fattas det bara sushikvällar med vin och sex and the city, sen är jag en fulländad hona. om den dagen kommer får jag kompensera det med öl och fotboll. bra balansgång.

-

mitt hår liknar mer ett spindelnät än ett hår, kan inte riktigt påstå att jag är världens charmigaste tjej. en långdusch väntar på mig.

(and it's so shameful of me, i like you.)

STUDENTSKIVA

jag betvivlar att någon kommer att vara intresserad av detta, men lika bra att testa. vill du komma på efterfesten till min studentskiva den 13/5 på kingstown i stockholm så är du mer än välkommen, biljetten kostar 120:- och jag blir en väldigt fattig tjej om jag inte hittar några att bjuda. så come on, come ooon. hör av dig till mig om du vill partaja lite.

jag tror du vet

(idag tvingade jag pappa att tillaga lax, jag har saknat det sen jag var hos dig vid nyår. fast det var inte lika gott som då. och så drömde jag att min syster fick åttlingar, fem flickor och tre pojkar. imorgon ska jag ut på äventyr och jag hoppas mest att jag hamnar rätt med tunnelbanan, du vet att jag är så dålig på det där. och jag kan fortfarande känna doften av dig, fastän jag nästintill inte får upp någon bild av dig i mitt huvud när jag tänker på dig längre. och idag svalde jag en tablett. en tablett. du vet hur rädd jag är för att kräkas när jag sväljer tabletter, men jag klarade det. en antibiotikatablett så att det onda ska ta slut. det var allt jag ville säga ikväll innan allt blev fel. sov så gott inatt, älskade vän.)

aj

ja jävlar i min lilla låda. jag fick ett blodtrycksfall när jag reste mig ur badkaret nyss. och jag känner lite att okej, om jag nu ska svimma så ska det fanimej inte vara i något badkar, jag vill inte slå ihjäl mig och inte drunkna heller. på något vänster lyckades jag kliva ur badkaret och vinglade ner som en död trasdocka på toaletten. allt som jag nyss tvättat rent förvandlades till svett och jag satt och skakade, försökte andas, kände hur rummet började snurra runt och jag trodde lite halvt att min sista stund på jorden var kommen. det finns verkligen inga andra situationer som jag känner mig så döende i. satt så i någon kvart tills allt var över, och jag gick därifrån en smula bitter över att mitt fina bad blev en svettfest med saliv rinnandes ur munnen. vad är det man säger, bättre lycka nästa gång kanske.

jag kommer ingenstans med praktikrapporten heller. den skulle in i förrgår och jag satsar på att bli klar inatt. det tar emot så fruktansvärt mycket att plugga numera, när jag måste läsa barnpsykologi istället för da vinci koden eller när jag hela tiden går med en oro i magen inför projektarbetsredovisningen. jag orkar inte mer, jag vill inte mer. det kommer säkert en dag när jag kommer att sakna det jag har nu, men jag behöver en vändpunkt i mitt liv. och det nu.

puss.

v

vvvdu följer mig även om jag snubblar ibland

update

mitt liv är stillastående. det är svårt att skriva när man inte har någonting att skriva om. lyssnar på ring snuten och tänker att livet måste väl ändå vara mer än det här. eller så kan det vara så att jag helt enkelt har en dålig dag idag. jag behöver umgås och jag måste få prata och jag måste få vara social. jag blir tokig av att sitta inne för jämnan. hej på dig, lek med mig, killa mig på magen.

när jag blev klar med det förbannade projektarbetet var jag lite för snabb med att pusta ut, det där med att pusta ut har jag inte riktigt fått göra det senaste halvåret. nu har jag en himla jobbig praktikrapport att få ihop också, som ska in i övermorgon, och då ska jag även till tandläkaren som kommer gnälla över min piercing som inte ens är i närheten av att nudda varken tänder eller tandkött, men det vill han inte riktigt erkänna. han satsar mest på att mumla tjurigt att jaja, det är dina tänder. ja det är det, svarar jag då. någon större konversation oss emellan än så har vi aldrig riktigt när vi ses. tur att det inte är särskillt ofta.

min katt har börjat följa med mig in på toaletten varje morgon och sitter i mitt knä när jag kissar. det är sjukt gulligt, kisskompisar forever. du och jag kimpa, du och jag.