vem vet inte du vem vet inte jag

"och vad som helst kan hända än, det är det enda jag tänker på, men jag är så, så, så lycklig. händer det så händer det och har vi tagit ut lyckan i förskott så har vi åtminstone fått vara glada en gång. det är bättre och mer värt än att hela tiden tro det värsta. fröet som växer i min mage är redan det största som hänt oss och jag håller alla tummar och tår för att det vill bo kvar där inne så att vi kan få träffas i höst."

det där skrev jag precis när vi fått reda på att jag var gravid. och nu sitter jag här och gråter en liten skvätt för att jag blir så rörd, på något konstigt vis. att vi visste så lite då och att han är här nu, vår frank. att det var just han som bodde i min mage. från cellklump till den sovande människa som ligger här brevid mig just nu. det är så overkligt.