idag skrämde jag ihjäl mitt stackars barn. jag ropade på christoffer i vanlig ordning, och sånt brukar ju inte vara något problem. frank satt i mitt knä och ryckte till litegrann, men det brukar han bara tycka är roligt. åtminstone när man leker med honom så är det väldigt roligt att bli lite rädd. och vad jag trodde var tio sekunders helt normal tillvaro visade sig vara tio sekunders laddning av det mest förskräckta skrik jag någonsin hört.
förlåt lilla vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar