fredag 20 augusti 2010
-
ibland får jag dåligt samvete när jag tycker att vissa bebisar inte är särskillt vackra. men det är ju så, speciellt nyfödingar. skrynkliga och skeva. och det i sig är ju sjukt sött, på sitt sätt. jag visade en bild på en bebis som jag tyckte såg jättelustig ut för christoffer, han tyckte jag var tarrig och dum. buhu! jag har börjat fundera över det jättemycket, hur vår gosse kommer se ut. christoffer såg ut som skallepär tills han var typ tre och jag föddes med en lejonman och bulldogkinder så ja, det kan ju faktiskt bli vad som helst av det hela. vad det än blir lär jag tycka att han är den finaste i världen, även om han skulle se ut som jabba. jag drömde faktiskt för ett par månader sedan att han kom ut som ett rådjur men det bekom mig inte alls, han var ju min. rådjur eller människa, spelar väl ingen roll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När juno föddes gick jag runt och tyckte synd om de andra föräldrarna. Att de fått så fula barn, när mitt var så gudomligt vackert =)
SvaraRaderaNär min son föddes såg han ut som sin farfar. Det är inte en komplimang. Där och då tyckte vi att han var VÄRLDENS gulligaste men nu när han vuxit till sig (han är 1,5 år) och vi tittar tillbaka på korten från de första veckorna så bara.. mhm.. ser jag och min kille på varann i samförstånd. Att vara nybliven föräldrar är bevisligen att lite grann förlora förståndet!
SvaraRaderaJag tycker inte heller att alla bebisar är vackra, men jag är övertygad om att jag kommer att tycka att min bebis är den allra vackraste (i alla fall när man har vant sig.. haha) ;-)
SvaraRadera