onsdag 18 februari 2009

at last i am born

det gick en dokumentär på trean nyss om en flicka som föddes "utan ansikte", eller med det mest missbildade ansikte jag någonsin sett. jag blev sjukt ledsen och illa till mods och ja, fyfan. stackars barn. jag blev nog nyss av med alla komplex.

när jag ser sådant får jag liksom lite svårt att förstå mig på mig själv. jag kan gnälla över att min näsa är sne eller att jag bara kan se med ena ögat eller att jag har snea tänder i underkäken. helt tokigt egentligen. visst, alla fungerar säkert så, man är väldigt självkritisk men omg, ändå, skärp mig. jag är inte groteskt ful eller helt oduglig, så jag förstår inte riktigt varför hjärnan säger det till en ibland. onödigt och slöseri med tid är det iallafall.

nu ska jag skriva om fn:s barnkonvention. OJ SÅ ROLIGT!

2 kommentarer:

  1. Intressant dokumenätr.. Jag tror att det är nyttigt for oss fåniga I-landstöntar att se sånt ibland så kan få litet grepp om hur bra vi faktiskt har det..
    Men, kan du bara se med ett öga..? Hur kommer det sig?
    Kram

    SvaraRadera
  2. maria > jamen verkligen.

    har varit så sen jag var liten, min hjärna förstår inte att jag har två ögon. så jag är inte blind på ena ögat eller så, kan bara inte använda det.

    SvaraRadera