salladsincidenten

ibland har jag vissa stunder när jag känner att det ändå är ganska så fint att vara ensam, och idag är en sån dag. när jag har sånna här bra dagar känns det inte så farligt att det är som det är. för som någon smart tjej sa; kärlek är så brett. dom viktigaste personerna jag har i mitt liv finns kvar, och det är väl det som räknas eller? djupt madeleine, djupt.

och visst, det finns stunder när jag inte vet var jag ska ta vägen. när jag inte förstår. när jag inte förstår hur någonting som är så fantastiskt bra ändå inte fungerar. men när jag har sånna här dagar lyckas jag med att vända det till att du trots allt finns kvar hos mig, precis som du har gjort innan. du försvinner inte. och det är det som betyder någonting, även om det är svårt att se ibland. det är mest när det går upp för mig som en käftsmäll rakt i nyllet som det gör ont. nu satsar jag mest på min lärares son henning som var med i idol för ett par år sen, sån charmig karl! vi kan gifta oss och så kan han sjunga för mig varje dag. du och jag henning, du och jag, forever and ever and ever and ever and...

bortsett från detta svammel så har jag längtat efter en pastasallad med kyckling från åkermyntan - som är så kopiöst, gudomligt god, i vad som har kännts som en halv evighet och idag var det alltså tänkt att jag skulle få denna fantastiska skapelse. hörde pappa komma hem och jag dregglade mig ut ur rummet, när ett förtvivlat "neeej!" fyller köket. räksallad. ingen kyckling. WHY DO BAD THINGS HAPPEN TO GOOD PEOPLE? så hellskotta jävla frustrerande. men ja, jag får salladen imorgon istället och dessutom får jag en katt. kan nog inte påstå att morgondagen känns så pjåkig.