hej våren

det som händer med mig när jag sover så lite som jag gör nu är att jag tappar all energi till allting, och framförallt till att äta. antingen glömmer jag bort att äta, eller så är jag inte sugen och stoppar kanske i mig tre hårdbrödmackor på en hel dag. är blek och matt, huvudont och magont, ja, det blir en ond cirkel av det hela. blir att jag somnar några minuter här och där, så fort jag sätter mig, men jag får aldrig riktigt någon djupsömn. jag tycker om min praktik jättemycket, men jag tycker inte om att vara utmattad, och det är liksom inte någonting jag kan komma ifrån just nu eftersom att det är ända borta i skärholmen. det är värt det, det är det, jag har knappt tyckt att det varit så särskillt tufft med så få sovtimmar eftersom att det känns så bra när jag väl är där, men jag känner ändå att det börjar ta ut sin rätt nu. påsklovet, du är väldigt välkommen.

och jag har alltid svårt för busschaufförer som inte hälsar. jag hälsar varje gång, och jag menar, när någon säger hej så hälsar man väl åtminstone tillbaka? eller är det någonting jag har missat där? visst, jag hälsar visserligen väldigt mycket, på fel folk, ser jag någon som jag har ett svagt minne av att jag kanske har gått förbi tre gånger samma vecka hälsar jag, och oftast ser personen väldigt förvirrad ut. häromdagen hälsade jag på en tant jag trodde var min granne dalmatintanten, men jag vet inte, tanter med vitt hår = dalmatintanten, tanter med dalmatiner = dalmatintanten, jag glömmer liksom bort hur hon ser ut mellan varven.

och idag har det varit sol, jag satt ute på uteplatsen ett tag, i t-shirt, och frös inte ens. solen lyser rakt på på den sidan, det var nästintill lite varmt. och alldeles, alldeles underbart, det skulle kunna få vara vårvärme året om för mig.

fan fan fan

det är bra att någon annan kan hitta orden åt en när man själv tappade bort dom för längesedan.

liten lista

a picture of you on your birthday

jag fyllde 18.

-

a picture you might have edited to make yourself more attractive

-

a picture of a time when everything was changing

jag och valter lärde känna varandra och jag har nog aldrig kännt mig mer hemma.

-

a picture of you in your room

-

a picture of you very drunk

inte för att jag var full, men det är senaste gången jag drack alkohol och här hade jag bytt namn till cp-charlotte.

-

the youngest picture you can find of yourself in digital form

en bulldog på pappas axel.

-

a picture of you in one of your favourite outfits

-

a picture of you making a goofy face at the camera

förmodligen var jag icke utsövd och skabbig i håret och kände kanske att det inte var någon idé att ens försöka se bra ut.

-

a picture of you truly being yourself

med mitt gamla hässelbygäng var jag mig själv kanske lite för mycket.

-

the most recent picture of you


-

a picture of you showing off a new haircut/color

jag blev jätteskrikrödhårig efter ett besök hos frissan våren 2008.

-

a picture of a time in your life that’s over, but you wish it wasn’t

hösten 2007 med ida och emilia, gå på konsert, den snälla vakten och klippa håret mitt i natten.

-

a picture of a time in your life that’s over, and you couldn’t be more thankful that it is

våren 2008 och jag var hjärtekrossad och allmänt trött på det mesta.

-

a picture of you when you were anything but happy

-

a picture of you that you had no idea was being taken

första gången jag och ida träffades, och att jag ser ut som ett troll är ju ganska roligt i sig.

-

a picture of how you’d like the world to see you

happi' happi'.

-

a picture of you when you were a different person than you are now

bilden talar nog för sig själv.

-

a picture with someone you love

jag och kim.

-

a picture that makes your heart hurt

mitt barndomshem.

-

a picture that makes your heart smile

det var så fina dagar.

-

a picture of one of the best nights of your life

linneas årliga grillkvällar är alltid världens mysigaste kvällar.

ont i fot

igår gjorde jag av med 500:- i vällingby, bara så där, jag vet inte riktigt hur. jag hittade min idealkalender (som jag har letat!) och en cd med duffy, som jag köpte enbart för att jag får en sån fin känsla i magen när jag lyssnar på den damen, henne ska jag somna till ikväll. in på indiska och ut med två eller tre påsar och en tom plånbok, och bara för det var bankomaten sönder också.

jag har vrickat foten dessutom. mina fötter verkar ha väldigt lätt för att gå sönder, ett snedsteg och sen är halva foten blå, alltid lika ont, alltid samma fot, aj. får skutta fram på ett väldigt charmant vis och nu har jag ont i ljumsken. min kropp börjar nog rasa samman, bit för bit, jag ska nog spendera helgen med att ligga ner. vilken go pensionärskropp jag har.

the sanest days are mad
why dont you find out for yourself?
then you'll see the price
very closely

krasslig

jag är sjuk, ynklig och döende. någon grad för mycket på tempen och en huvudvärk jag inte riktigt gillar. det är ett jobbigt tillstånd, en aning för lite sjuk för att kunna ligga och tycka synd om mig själv men alldeles tillräckligt sjuk för att inte orka göra någonting. helt kokhet är jag, och rosig i hela ansiktet. låg helt utslagen i eftermiddags och nu ska jag knapra alvedon.

imorgon blir jag hemma och på torsdag och fredag hoppas jag att jag verkligen, verkligen är på praktiken, blir jag tvungen att byta praktik till särskolan efter den här veckan så är det liksom sista dagarna på det här stället. och det är jobbigt när man trivs så enormt bra. betvivlar inte att särskolan också blir trivsamt isåfall, det blir det säkert, men jag lär förmodligen inte komma in i det när jag blir där så kort tid. och då känns det mest som att man är i vägen när man står och glor dumt utan att riktigt veta vad man ska göra. men så är det alltid i början, stackars personal säger jag bara, som måste ta hand om darrande praktikelever som sällan gör någonting rätt. men för att låta klok så är det nog så man lär sig. tyvärr kanske, får jag nog lov att säga.

åt alla håll och kanter

dagens missöden:

1. min mor åkte in imorse på grund av konstigheter i hjärtat, jag ville kräkas av oro.
2. kim bet mig i hakan och höll fast, dvs jag hade en katt hängandes i ansiktet.
3. jag klämde fingret i micron.

men min syster har varit här med kläder till mig, ibland är det bra med storasystrar. annars kan jag inte påstå att det hänt något spännande, det snöade av bara sjutton igår och jag blev deprimerad, idag har det smält bort. tack för det.

jag undrar...

..om det är dags att investera nya strumpbyxor när dom är så hängiga i baken att det nästintill ser ut som att man bär blöja. jag får ta mig en funderare.

och jag saknar hur saker var, jag saknar allt.

tillbaka i tiden

jag tröttnar på de flesta människor jag träffar
tröttnar ganska lätt, men dom bästa
vill jag hålla nära hjärtat

går åt så mycket energi
att lära känna nya vänner
men om du tar dig tid
och investerar den i mig
får du tusenfalt tillbaka
så mycket tillbaks

jag stod och tänkte andra saker
vad sa du att du hette?
vill jättegärna tro på mirakel
men jag borde veta bättre
så jag tror jag låter bli
att följa med dig hem ikväll, tyvärr
jag vill ha mera av mitt liv
än bara ytliga begär
men vad ska jag göra hemma
vad ska jag göra där

jag tröttnar på de flesta människor jag träffar
men dig ger jag en chans, vi kan väl testa
och hoppas på det bästa

carrots

jag känner mig så enormt nyttig som ätit morötter med dipp ikväll istället för ostbågar, som jag ätit varje helg i typ två månaders tid. somnade pinsamt tidigt igår och jag ska nog dra mig mot sängen nu med, sprillans naken, fantastiskt. middag med veronica och micke och imorgon har min far lovat mig tacos. har ont under foten, bra ställe. hypnos-program som var en enda stor bluff och american pie 2 som faktiskt inte är särskillt rolig. men robinson, välkommen tillbaka!

godnatt alltså.

be good or be gone

changing

jag är ledsen och frustrerad. och jag känner inte riktigt för att vara det. jag är så glad i vardagen för tillfället, men inuti känns det inte särskillt bra. det skär sig litegrann. jag hade planerat och sett fram emot min visit sen i vintras, och egentligen visste jag att det inte skulle bli av. men jag har nog hoppats ändå, även om jag vetat att det var förgäves. så fort jag sitter ensam börjar jag att tänka för mycket för mitt eget bästa, jag har nog sällan kännt sånt här akut begär av att bara vara med någon. men vem fan ska man vara med. det är jag och bloggen, score.

helst vill jag nog ha en axel. bara en axel. som man kan luta huvudet mot när det är jobbigt och kanske gråta en skvätt, sånt där som ger lite mer än att göra det mot en kudde. fast det vore lite freaky att ha en axel liggandes i sängen, det måste jag säga.

om någon orkar ta sig an mig under påsklovet, säg till.

karius & baktius

jag har bestämt mig för att sluta använda min tandskena nu. låta tänderna leva sitt egna lilla liv och välkomna gluggen tillbaka, så ni får stå ut med att jag lär se ut som tore skogman i käften ett tag framöver innan jag täpper igen skiten. fina fisken.

idag somnade jag under en lektion. åh, så pinsamt. det känns inte som någonting en praktikelev bör göra, men efter sex pannkakor, ett nedsläckt rum och en skön stol är det kört. jag fick tydligen papper (tejp?) kastat på mig dessutom, rart att jag kunde roa någon. nu vill jag ha helg. oj vad jag ska göra ingenting.

någon form av stolthet har jag kvar va?

att jag inte har förstått.

vilken grej.

jag är trött.
nu ska jag sova middag.

thoughts - is it right to feel this way?

en klocka som ringer 4:30, det är roligt vad man utsätter sig för. sitter med min varma choklad som är lite kallare än den på praktiken, som man nästan får brännskador av. jag har en vagel i ögat - på samma plats som alltid - tack för att du aldrig överger mig! det är en sann vän det.

och någonting som är det bästa med praktiken är hur mycket bättre fysiskt jag blir, och ändå har det bara gått 1,5 veckor. men jag blir knappt trött när jag går längre, det är ingenting som stramar. ingenting som värker förrän i slutet av dagen. en självklarhet för dom flesta, men väldigt stort för mig, och allt jag önskar är att det kunde hålla i sig, fortsätta gå åt rätt håll. och det lär det ju göra desto mer jag rör mig. sen kan jag bli arg när jag tänker på hur mycket gladare jag känner mig inuti när min kropp mår bättre. arg för att jag vet att den sällan mår så här bra, arg för att det borde vara en självklarhet. arg för att den gjort att jag är så enormt rädd för att bli avvisad, såpass att jag väldigt sällan sätter mig i sånna situationer. arg för att jag tar det så mycket hårdare när jag väl blir det. arg för hur den har förändrat mig, hur tillbakadragen den har gjort mig, när jag varit så himla framåt en gång i tiden. och glad för att jag kanske inte hade haft samma värderingar utan den. glad för att den har fått mig att uppleva så mycket som många andra inte har upplevt. glad för att jag är så lindrigt drabbad, trots allt.

det är en balansgång. jag tycker inte synd om mig själv, det är en omöjlighet att göra när man ser hur många det är som har det värre. och man kan inte tycka synd om sig själv hela livet. men alla tänker 'varför jag?', vad det än gäller, vad det än är som har hänt. man undrar ju, varför just jag av alla. och det är då jag alltid försöker vända det till 'varför inte jag?'. det är svårt ibland, men det går. jag bär inte på någon sorg, det gör jag inte, men möjligen på oro. jag oroar mig över så mycket. om någon arbetsplats någonsin kommer vilja ha mig, när det går så upp och ner, när jag ena dagen mår prima och nästa dag mår jag inte alls. om någon herre någonsin kommer att stå ut med mig. numera när jag träffar någon känner jag mig alltid skamsen, som att jag drar in personen i någonting som jag vet kommer bli väldigt tufft att vistas i. alltid känner jag att personen är värd någon bättre, och det är inget sunt tänkande. någonstans. jag är ju bra. egentligen.

gott mos

klockan är omänskligt tidigt och jag är omänskligt trött och jag har omänskligt ont i höfterna. det är jobbigt att ha så ont någonstans och inte veta vad man har gjort. först benen, nu höfterna. sitter och funderar på om jag har slagit i någonstans under de senaste tre dagarna, men nej, inte ens lite. jag ska hur som helst dra mig mot tunnelbanan - kanske det mest deprimerade stället som finns så här tidigt på morgonen, man känner verkligen hur ångesten luktar så fort "se upp för dörrarna, dörrarna stängs" har sagt sitt. ingen är nog särskillt livsglad 5:00 - 6:00 på morgonen, det är nog bara så. det är massor av dimma ute också, en perfekt dag att bli påkörd av en cyklist!

och så måste jag bara nämna att 'familjen annorlunda' som går på måndagar ger mig ont i magen. det känns helt ofattbart att man orkar med det där VARJE DAG. att aldrig få vara ensam, alltid den ständiga ljudnivån och ja, fy fan. vad folk ställer till det för sig. och det där paret med tio barn som pratar så himla tillgjort med varandra, ungefär som när jag pratar med kim. 'hej pluttsötissötnosensnutt, har du haft en bra dag? awww du är så pöööt! och fiiin! gulle va!' - jag menar, jag pratar inte ens så där när jag är nykär.

note

den person som gav stället vintrosa sitt namn kanske inte tänkte igenom det hela så noga.

värmlandet

okej, jag har sån träningsvärk i benen att jag inte riktigt vet var jag ska göra av mig själv, eller så önskar jag att jag kunde sluta vara så rädd för att svälja värktabletter. men nu kan jag inte det och jag undrar var jag möjligen kunnat få värken ifrån då jag har spenderat helgen sittandes/liggandes i en soffa eller i en säng och kanske en vandring till toaletten, cirkus två meter. nog för att jag är klen, men inte så klen.

helgen har varit som alla helger i karlstad, jag har mest varit trött och seg och vägrat att äta för att jag alltid får för mig att det är ohyffsat att snylta någon annans mat = min energinivå hamnar på minus noll och saker som att prata eller lyfta på fjärrkontrollen känns som oerhört jobbiga moment. och jag har gått osminkad och håret har mest sett ut som ett trassligt garnnystan, men vad gör det, det är så himla skönt att vara ful. synd att man inte kan vara naturligt snygg osminkad, finns ju några få lyckligt lottade. jag ser mest ut att lida av någon mystisk sjukdom, en gång när jag väntade på bussen kom en farbror fram och frågade om jag verkligen mådde bra, eller den gången richards far frågade min syster "is she okey? she looks very pale", mums på mig helt enkelt. idag kan det ha varit världens finaste vårdag och den spenderade jag självklart på en buss, kanske inte jätteroligt men ganska mysigt. två barn bakom mig som jag mer än gärna hade strypit eller skrikit på om jag inte vore en ganska så blyg och tystlåten person när det kommer till att säga till folk, så here we go: AAAAAAH!! tack.

och melodifestivalen, jag finner inte riktigt några ord, så dåligt var det. jag kan knappt lyssna på låten för allt jag hör är, ja, ljud? och lite skrikande. vem röstade på henne? vem? svara mig. (okej, hon är säkert en fin person och en bra operasångerska men det spelar liksom ingen roll, jag hatar opera, och att operasångare ser så konstiga ut i ansiktet när dom sjunger att det skiter sig redan där.)

love like you never been hurt

jag tror att jag är på väg att resa mig nu. så här tillfreds har jag inte kännt mig på länge. dåliga tider kommer säkert tillbaka, kanske redan imorgon, men det värsta är nog över. jag tror verkligen det nu. det är ju inte det här jag vill ha, jag vill ha det vi hade i somras. nu känner jag mig bara otillräcklig och ja, ingen vill väl känna sig så, så jag förstår inte riktigt vad det är jag har saknat, eller saknar. han är den finaste jag vet och förmodligen den som kommer betyda mest för mig under en lång tid framöver, men det är inte det här jag vill ha. och det är väl inte konstigt egentligen, att jag längtar efter någonting mer. och även om jag inte är redo att hitta det än så ska jag inte neka det om det dyker upp, det har jag gjort för länge nu. jag har ju egentligen ingenting att lämna. men det känns som att jag har någonting att lägga bakom mig. jag kan inte vara någonting annat än mig själv och det räckte inte, då kan jag inte riktigt göra någonting mer.

jag hoppas att det är över nu. och att jag kan fortsätta ha ångestvridna skratt invärtes istället för att gråta. sorg som sorg, men det är alltid trevligare att skratta. tillochmed när man skrattar åt eländet.

nytt hår

värsta elaka mamman på tåget idag. hon började gnälla på en stackars tjej som tydligen hade ställt barnvagnen lite i vägen, och hon bad om ursäkt och sa att det var dumt av henne och fick "jag sa väl för fan inte att du är dum, jag sa att du ställt din jävla barnvagn i vägen" till svar - och vad jag såg så stod den inte ens i vägen. hennes man suckade och himlade med ögonen och bad om ursäkt till tjejen som såg helt förvirrad ut. jag stod mest inklämd och bevittnade dramat och försökte låtsas som att det regnade, lika bra. jag är en smula konflikträdd.

hur som helst klippte och färgade jag håret idag, och jag tror det är få ställen man känner sig så brutalt ful på som hos frissan och allt man försöker göra är att undvika spegeln. och så får jag alltid lite skäll av frisörerna, men hallå va, inte mitt fel att mitt hår blir slitet efter en dag med hårspray. nu är jag trött och imorgon flyr jag till karlstad.

fast jorden bara snurrat runt sin axel ett varv till

en del mornar man vaknar är himlen så grå
och idag är där moln där igår var så blå
en del mornar man vaknar är allting så kallt
och idag finns där inget men igår fanns där allt

men en del mornar man vaknar är allting perfekt
och idag är helt hel där igår var defekt
fast jorden bara snurrat runt

en del mornar man vaknar känns allting så tungt
och idag stavas kaos där igår stavades lugnt
en del mornar man vaknar känns ingenting skoj
och glädjen igår har idag blivit sorg

men en del mornar man vaknar är himlen så klar
där igår kändes saknad känns idag som man har
fast jorden bara snurrat runt
jag tänker på dig

en del mornar man vaknar är hilmen så grå
och idag är det moln där igår var så blå
en del mornar man vaknar är himlen så klar
där igår kändes saknad känns idag som man har
fast jorden bara snurrat runt
sin axel ett varv till

vinterland

någonting jag kommer att sakna med stockholm om jag flyttar härifrån är variationen på människorna. det finns nog lite av varje i andra städer också men stockholm har verkligen ett stort utbud på konstiga människor. jag skulle nog kunna sätta mig på en bänk någonstans och titta på människor en hel dag, lite som att gå på museum. fast gratis.

det är hur mycket snö som helst ute, mer än vad det har varit på hela vintern. eftersom att jag går till bussen 5:50 numera var jag först ute innan plogbilen varit här, och ensam ute var jag dessutom så jag passade på att svära högt. det är inte min kopp te att vandra runt i flera decimeter snö. det ska ju vara vår nu. för snart ett år sen hängde jag med axel och jag minns att vi satt på uteplatsen, i linnen, och konstaterade att det nästan var sommarvärme. jag vill inte ha det här.

no sleep no sleep

man blir trött efter 2,5 tunnelbaneresa per dag, speciellt när man måste ut 6:00 på morgonen. oh my. pärs. egentligen alldeles för få timmars sömn och en lång dag, vilket resulterade i att jag somnade hela resan hem, halvt hängandes på en axel som satt brevid. det är lite av det jobbigaste och äckligaste jag vet när folk gör, så sorry killen, hoppas jag inte dregglade.

men praktiken är bra. väldigt bra. än så länge är det mycket att ta in och jag försöker mest lära mig hur allt fungerar, men det har gett många intryck. det är väldigt känslosamt på något vis. idag gick en kille som satt i rullstol igår och hade jag varit ensam hade jag gråtit en skvätt. man blir glad över saker som man annars inte skulle reflektera så värst mycket över när man är på sånna här ställen, det bara blir så. man får andra perspektiv. samma som att man inser att det är helt vanliga människor, helt vanliga klasser, även om alla inte kan uttrycka sig eller kommunicera som oss. det finns alltid blyga killen, glada tjejen, klassens pajas. i mångas ögon är deras skador och sjukdomar främmande och skrämmande, men tittar men ett steg längre är det ingen skillnad mellan "dom" och "oss". man måste bara gräva lite djupare. allt handlar om okunskap och efter den här tiden på praktiken är jag övertygad om att jag kommer äcklas ännu mer över alla fördomar. för det finns ingenting att vara rädd för, verkligen ingenting.

(och appropå ingenting kan linda rosings dejtingserie vara det mest mongolida jag någonsin sett, vilken skum jävla människa. sånna kan man få vara rädd för.)

lay softly on the riverbed

hej på dig, lek med mig, killa mig på magen
gör du det ska du se vi får kul om dagen

godnatt!

bästa

alltså åh, jag kunde inte fått en bättre praktikplats, så himla bra är den. min handledare fick mig att känna mig trygg och lugn på en gång och allt flöt bara på. jag lär gå vilse hundra gånger, det var korridorer åt precis alla håll och kanter och jag höll dessutom på att bli nermejad av en blind kille ("jag är häär" pep jag fram). imorgon ska jag sitta i en massagestol i en timme och ja, jag klagar då inte, bästa jobbet i say. dock lär jag ju få åka nästan mitt i natten, det tar väldigt lång tid att åka dit med tunnelbanan, byten och grejer, men just nu känns det bara kul. förmodligen kommer jag att bli bättre fysiskt, piggare, och det känns så himla värt. gångväg + trappor + tunnelbana + trängas med folk är sånt som liksom gör att jag mår bättre, hur konstigt det än kanske låter.

nu är jag trött som sjutton och jag vet inte riktigt vad jag skriver, men jag har haft en bra dag, och jag lär ha det bra i fem veckor framöver. jag är sjukt lättad och glad. hipp hurra! osv.

nothing came out

idag råkade jag klämma lite för hårt på kims mage och ut flög det en liten spya, över mitt knä och ner på golvet. den både såg ut och luktade som en människospya, jag fick sätta igång och skrubba. ja, tur man inte är känslig. jag säger då det.

oh well.

och om DU vill skeda inatt och alla nätter framöver (och leva lyckliga i alla våra dagar) kan du höra av dig nu, jag väntar! / villig_tjej. jag minns knappt senast jag kramade en människa (okej, i förrgår, men hej-och-hejdå-kramar räknas inte...) jag har nästintill glömt bort hur kroppskontakt känns och jag känner lite att det förifan har gått för långt när jag låter min kudde med armar på hålla om mig. jag behöver mer kärlek än lite tyg och bomull.

och det är läskigt med låtar som känns på så pricken rätt, som att den handlar om en själv och den här gör det. den skulle lika gärna kunna heta madeleine för den är så jag rätt igenom. just because i don't say anything, doesn't mean i don't like you.

true, i'd give my right arm
to keep you safe from harm

but i don't really love you anymore

praktikplats

jag har ett tjusigt munsår vid ena mungipan. det känns ungefär som att hela kinden spricker upp varje gång jag öppnar munnen, väldigt fräscht (och fräscht kan vara det fulaste ord som finns.)

nu har jag fått praktikplatsen. tre veckor på rh-skolan (för rörelsehindrade) och två veckor på en särskola, jag känner mig fullkomligt livrädd. på riktigt. jag brukar vara bra på att hantera sånna situationer när jag väl är i dom, men inuti är det kaos. jag är grymt osäker när det gäller utvecklingsstörda eller senila oldies. vet inte alls hur jag ska beté mig eller hur mycket dom förstår. hur jag ska uttrycka mig. åh, rädda mig någon.

rörigt

hundra dagisbarn, hundra rulltrappor, trevligt sällskap och en kissnödig madeleine. nu mår jag illa och jag vet inte om det beror på trötthet eller någonting annat. jag mår mer illa när jag lägger mig ner också så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, jag är trött som en gnu. kanske får testa på att sova sittande, eller stående som en häst, det vore något.

min kropp värker. mina muskler värker. jag känner mig lite som britta 85år och det stämmer inte riktigt överens med hur jag känner mig i huvudet. jag blir lite trött på min tunga kropp ibland. lätt som en fjäder och ändå väger jag bly.

jag älskar drömmar där man flyger fram. ni vet, när man nästan studsar och efter varje steg flyger man en bit. svävar. och man tar sig framåt och ännu mer framåt och det finns inget stopp.

(jag svävar gärna litegrann inatt.)

i talk shit about you to my cat

jag såg en väldigt märklig tjej häromdagen. missförstå mig inte, jag tycker att det är bra att folk har sin personliga stil osv, men hennes sminkning såg mer eller mindre ut som the joker. hoppas innerligt att hon var på väg till en maskerad. men vem vet, 13-åringar verkar aldrig riktigt veta vad som är okej och inte. själv hade jag vaxklumpar i hela håret och tyckte att jag var jättecool, jag använde ju vax, att det inte var särskillt jämnt fördelat spelade ingen roll.

och så är kim förmodligen min största kärlek i livet. hans nya sysselsättning är att hänga över stolsryggar och mest bara hänga där, och mina bröst är tydligen bästa huvudkudden som finns.

och om vi gjorde det med vilje
så var det utan att förstå

but please remember me, my misery
and how it lost me all i wanted

camilla

jag har kommit underfund med varför jag missat bussen så ofta på senaste tiden, de har tydligen ändrat tiderna med en kvart, upptäckte jag idag, sisådär tre månader för sent. jag vet inte hur många gånger jag har stått och svurit och frusit för mig själv på mornarna. nog för att hässelbybussarna är dåliga på att passa tider men det har varit lite väl mycket, som sagt. idag missade jag alltså bussen igen och det är fascinerande hur en kvart kan kännas så lång, jag kunde inte stå still och funderade på att lägga mig och dö ungefär. fem-minuters-sittningen i barkaby var också en pärs, jag är en överpunktlig människa och när jag liksom inser att nu blir jag försenad så får jag lite panik och en smula hjärtklappning. hur som helst kom jag fram efter vad som kändes som en halv evighet och lyssnade på en föreläsning med stanley sjöberg. det var lagom intressant och lagom avslappnande. slutade med att jag har en stor inlämning + ett prov jag inte hade någon aning om (seriously, lägg upp information på schoolsoft någongång...) till på fredag. jag tackar jag.

& så sprang jag på camilla på vägen hem och hann byta några ord. min barndom kan beskrivas med ett ord; camilla. vi bodde grannar och var oskiljaktiga i flera år. jag kan fortfarande hennes telefonnummer fastän jag inte har ringt henne på sju år, och nu är vi snart nitton och tjugo år och precis så olika man kan vara. men jag minns fortfarande hur vi ropade på varandra från balkongerna så att vi kunde sitta och prata, eller hur jag kröp till henne mellan husen över asfalten när jag hade brytit benet. alla övernattningar och hur vi mer eller mindre snodde en katt.

nu är vi nästintill främlingar för varandra men det känns alltid lika bra att utbyta ett hej eller ett hur är det några gånger per år, när man minst anar det och trots att vi inte vet någonting längre så vet vi fortfarande allt. det försvinner nog aldrig.

spöke

jag råkade se mig själv i busschaufförens backspegel idag, och jag fick nog lite av en chock. är jag verkligen så blek? är jag så där mörk under ögonen? är ögonen verkligen så där rödsprängda? jag såg döende ut. imorgon ska jag låta bli att titta mig i speglar över huvud taget, det ställer bara till det.

jag vill ha en båt.

please, remember me

jag somnade alldeles för sent inatt (nästintill imorse) men kom upp utan problem ändå, sånt gillar vi. och solen ser ut att lysa rätt starkt bakom molnen, sånt gillar vi också. nu vill jag mest bara ut. jag har suttit inne alldeles för länge och sånt blir nog vem som helst knäpp av. jag tror att det är nu jag ska ta tag i livet igen, det borde vara rätt tillfälle om inte annat. sluta att slösa bort det på att tänka. det är ju trots allt så mycket lättare att ta allting som det kommer och bara glida med. jag ska nog försöka med det nu, på en gång. att jag inte kommit på det innan, attans osis.

& detta kan vara en av de mest fantastiska låtar som gjorts. jag har gråtit några skvättar till den nu, och det har jag inte gjort sen please please please let me get what i wan't i somras.

put a ring on it

Gör som Beyonce och put a ring on it


det kan ju vara så att jag är lite nyvaken och lättroad, men en söndagsmorgon kan nog inte börja bättre.

det här är en rubrik

jag känner mig nästintill alldeles kär idag, jag vet inte riktigt varför eller i vem, men det spelar ingen större roll, känslan är himla härlig. kan nog vara så att jag är lite kär i mig själv, jag har röjt upp hela skrivbordet, tränat och fått upp mina vintagebilder på väggen idag, det är vad jag kallar vardagsromantik utan dess like. ovanpå detta har jag börjat vräka i mig vitkål varje dag, en av få grönsaker jag gillar och jag minns att min sjukgymnast sa att det är sånt jag bör äta för att må bättre. när man förlorar energi så blir musklerna trötta, och jag som är muskelsjuk märker av det mer än en "frisk" människa, så då kan lite vitkål göra susen, hurra. magi.

det är visst redan mars, och det är väl då det börjar bli vår eller? om så är fallet så ska jag lova mig själv att ta mig ut och promenera några gånger i veckan. det är ju trots allt så himla mycket mysigare än att sitta på en träningscykel och stirra in i väggen. det sägs att det ska vara roligt att träna, det bör vara det iallafall, och det kan jag inte påstå att det är. skönt, men tråkigt. och appropå någonting helt annat så har jag praktik näst-nästa vecka, och jag har ingen plats kirrad än. det enda bra med praktik är att min självdiciplin kommer tillbaka, det mindre bra är att hela praktiken är ett enda stort ångestmoment. och jag hatar det så innerligt. man känner sig bara i vägen och att personalen försöker vara tålmodig, när säkert allt dom tänker är hur jävla jobbigt det är med praktikelever. ibland kan jag känna djup ånger över att jag valde den här linjen. lite sent påtänkt, men ändå...

sen valter fixade så att jag har tetris på datorn så har jag blivit en smula beroende. eller väldigt beroende snarare. nästan så att jag dagdrömmer om klossarna och hur jag ska lägga dom för att det ska bli rätt. var går gränsen för galen-tetris-kvinna? jag är nog där snart.

...och så vill jag göra en anchor.