jag är ledsen och frustrerad. och jag känner inte riktigt för att vara det. jag är så glad i vardagen för tillfället, men inuti känns det inte särskillt bra. det skär sig litegrann. jag hade planerat och sett fram emot min visit sen i vintras, och egentligen visste jag att det inte skulle bli av. men jag har nog hoppats ändå, även om jag vetat att det var förgäves. så fort jag sitter ensam börjar jag att tänka för mycket för mitt eget bästa, jag har nog sällan kännt sånt här akut begär av att bara vara med någon. men vem fan ska man vara med. det är jag och bloggen, score.
helst vill jag nog ha en axel. bara en axel. som man kan luta huvudet mot när det är jobbigt och kanske gråta en skvätt, sånt där som ger lite mer än att göra det mot en kudde. fast det vore lite freaky att ha en axel liggandes i sängen, det måste jag säga.
om någon orkar ta sig an mig under påsklovet, säg till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar