2 0 1 0

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
fick barn, satt i kassa på willys, åkte läskig berg- och dalbana som jag fick dödsångest i, trots att det var min idé och fick tvinga christoffer att åka med mig. jag ångrade mig rätt fort.

2. höll du några av dina nyårslöften?
tror inte att jag hade några sånna.

3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
jag, linda och sandra.

4. dog någon som stod dig nära?
nej, tack och lov.

5. vilka länder besökte du?
inga alls.

6. är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011?
ett jobb där jag trivs, en större lägenhet, pengar, lite muskler.

7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
tjugonde oktober förstås, när frank föddes.

8. vad var din största framgång 2010?
att jag klarade så mycket mer än vad jag någonsin trodde om mig själv.

9. största misstaget?
tror inte jag har gjort några störra misstag direkt.

10. har du varit sjuk eller skadat dig?
från att aldrig ha varit magsjuk någonsin så har jag varit magsjuk tre gånger i år. den tredje gången satte det igång värkar och det var ingen höjdare. magsjuka och värkar samtidigt - the pain.

11. bästa köpet?
vårat wii måste jag nog säga.

12. vad spenderade du mest pengar på?
mat och frank.

13. gjorde någonting dig riktigt glad?
franks första léenden, den dagen christoffer kom hem igen på grund av inställda pendeltåg (han var arg, jag var överlycklig). att jag häromveckan helt plötsligt kunde resa mig själv från en låg höjd, bara så där. det har jag inte klarat sen vecka trettio ungefår.

14. vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
cemetry gates med the smiths.

15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
både och, faktiskt. ledsnare för att jag har kännt mig så maktlös över vissa situationer, gladare för att jag hela tiden vetat att det skulle bli så värt det. och det blev det.

16. vad önskar du att du gjort mer?
jag vet faktiskt inte.

17. vad önskar du att du gjort mindre?
gnällt. det var inte min grej att vara höggravid.

18. hur tillbringade/tillbringar du julen 2010?
en snabbis hemma hos linda och daniel, sen hemma hos storasyster veronica med familj och släkt. hur mysigt och bra som helst.

19. blev du kär i år?
nej, jag var redan kär.

20. favoritprogram på tv?
vänner (som alltid, jag är beroende som få) och bonde söker fru. mest för att det är så pinsamt.

21. bästa boken du läst i år?
armlös, benlös men inte hopplös av mikael andersson.

22. största musikaliska upptäckten?
eh, alltså, jag är så väldigt tråkig och kräsen när det kommer till musik så det jag vet inte riktigt. jag tyckte att en låt med moto boy var lite fin nångång i somras. men annars har jag hållt mig till min morrissey.

23. något du önskade dig och fick?
en komplikationsfri förlossning.

24. något du önskade dig men inte fick?
en ny lägenhet.

25. vad gjorde du på din födelsedag 2010?
ingenting alls, jag blev firad några dagar innan.

26. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
klart det finns det. till exempel att försäkringskassan skulle ha strulat mindre så att man kunnat få någon slags ro i själen. men vi är bra på att lösa det mesta och hitta nya vägar och det har vi gjort när det gäller det här också. det har varit sjukt tungt men vi har ändå fixat det. bäst är vi.

27. vad fick dig att må bra?
christoffer och frank.

28. vilken kändis var du mest sugen på?
jay smith! (kan bara inte hjälpa det.)

29. de bästa nya människorna du träffade?
christoffers mamma.

30. vad har du för nyårslöften inför 2011?
att aldrig stå handfallen när svåra situationer dyker upp. jag kan mer än vad jag tror.

thoughts, is it right to feel this way

börjar äntligen hamna på bättringsvägen, finally. tack gode gud att jag inte är sjuk särskillt ofta, det är ju jättehemskt. vaknade av andnöd i ett par nätter och både näsa och hals var helt igentäppta, panik säger jag bara. fast så här väl omhändertagen har jag nog inte blivit sen jag var liten och var sjuk och mamma tog hand om en. christoffer, du är världens finaste. knäpp men fin. ibland förstår jag inte att du står ut.

snart är det nyår och det ska vi fira hos linda och daniel, jag längtar. jag ser fram emot tvåtusenelva. som sandra skrev i sin blogg; det är det året mitt barn kommer fylla sitt första år. han kommer säga mamma för första gången, han kommer lära sig gå. han kommer att lära sig så himla mycket under nästa år och det gör mig så varm i hjärtat när jag tänker på att det är jag och christoffer som kommer hjälpa honom att lära sig allting.

sen rensade vi kläder igår. kände mig som världens elakaste mamma som satte på frank ett par byxor i storlek 50 häromdagen (dom var ju så fina!), han såg mest ut som en stoppad korv. så nu använder han kläder i storlek 56 och 62, om inte alltför länge storlek 68 och då måste vi nog ut och shoppa nytt. för oss är det så sjukt viktigt att frank ska få ha alla färger och mönster på sina kläder så att han kan få välja vad han vill ha när han är stor nog att göra det själv. det samma gäller leksaker, han får testa allt och välja själv. samhällets dumma regler om att pojkar bara kan ha blått (och bara gillar blått!) ska vi göra allt för att hålla honom ifrån. jag kommer känna det lite som en personlig vinst när han är 2-3år och väljer sina favoritfärger alldeles själv och från sitt eget hjärta och inte vad andra har sagt åt honom att "det här gillar pojkar" eller "det här gillar flickor". det får vara grönt, rött, svart, blått, gult, rosa eller neonbrunt om han nu skulle vilja det. sålänge jag vet att det kommer från honom själv och inte för att vi eller någon annan har påverkat honom så kommer jag bli så förfärligt stolt över honom och mig själv som mamma.

julafton 2010 / i bilder

sick cycle carousel

jag är dödssjuk. det är mycket synd om mig. christoffer fick vara hemma idag på grund av vård av fru. eller för att ta hand om frank om jag ska komma närmare sanningen. bilder från julafton kommer så fort jag har välkomnat livet utanför sängen tillbaka.

in the afternoon

at last i am born

det är ett heltidsjobb att ha ett sjukt barn. ändå har han ingen feber och är inte så förkyld att han är hängig heller, snarare tvärtom. alltid vår lilla solstråle. kunde med andra ord ha varit så himla mycket värre. vi har inte gjort någonting alls idag och ändå har jag inte fått NÅGONTING gjort, knappt hunnit äta ens. frank har inte velat sova någonstans förutom på mig, så jag fick snällt parkera mig i sängen med en bok och en bebis snarkande på mig. förvisso hur mysigt som helst, men diskberget står där det står och magen kurrar. ibland får det vara så. får ta tag i allt ikväll istället när christoffer kommit hem. så gör vi.

atjo!

frank är sjuk för första gången. ingen feber än så länge, men hostar och snörvlar om vartannat. han är på ganska gott humör ändå, möjligen lite kinkig. jag är dålig på att vara lugn när min bebis är ledsen, som när han ska få näsdroppar. han skriker som att vi mördar honom ungefär. hemskt på alla sätt och vis. inatt var första natten någonsin som han inte somnade i sin egen säng, så han fick sova med mamma och pappa. det kan man gott få göra när man är sjuk, tycker jag. försökte ge oss en sovmorgon eftersom att christoffer åkte till jobbet så tidigt, men icke. klockan 7:00 tyckte herrn att det var ett gyllene tillfälle att vilja ha mat. inte mig emot dock, jag är dålig på att sova när christoffer inte är hemma.

annat tråkigt: det ska tydligen bli lite snöstorm på julafton. och tanken är att vi tre ska åka taxi fram och tillbaka. jag kommer ha dödsångest. jag som aldrig någonsin varit nojjig över dåligt väder + bilåkande börjar redan planera min egen begravning. vill gärna inte sätta frank i en bil under sådana omständigheter men vad gör man inte. är det jul så är det.

tidsfördriv

christoffer snörvlar och nyser, tror bannemig att frank gör det också. när han andas låter han iallafall som en snarkande karl. och mina föräldrar fick ställa in middagen ikväll på grund av vädret. fy vilken tråkig dag. men ja, kanske bra att ha det här överstökat innan jul ändå, om inte jag också smittas vill säga. men jag brukar klara mig. jag verkar mest köra på magsjukor när jag väl blir sjuk och det hoppas jag innerligt att jag slipper.

hur som helst är det fjärde advent idag och jag ska fullkomligen förkovra mig i juligheter och mysigheter ikväll. sista julklappsinslagningen och god middag med männen i mitt liv, det kan också bli rätt fint. även om jag saknar mamma och pappa. två veckor utan att träffa dom är en halv vecka för länge. på fredag ses vi iallafall, tjohej. vad mycket mysigare julen blir när man har barn. ännu mer om några år när frank faktiskt förstår vad som händer.

och här är en liten rolig lista, jag passar på medan barnet sover.

min bästa vän skulle ha kommit och hälsat på igår men det sket sig, tyvärr. hon har världens största blåa ögon och har samma tjusiga namn som mig. en gång hade hon en hund som hette linus som skelade åt alla håll och kanter och så kan hon sjunga himla fint också. och är bra på att äta hanskaka med mig.

när jag borstar tänderna tittar jag dumt på mig själv i spegeln.

när jag lagar mat blir det oftast fel. jag gav upp när jag skulle steka köttbullar för några månader sedan och blev nästan av med tanden när jag skulle ta en tugga, stenhårda inuti. misslyckas man med att steka köttbullar är man nog inte så bra på det där med mat. stackars mitt barn. jag har väldigt lätt att bli stressad när jag ska steka/koka saker. kanske därför jag gillar sallad så mycket. där misslyckas inte ens jag.

den värsta känslan är hopplöshet.

den bästa känslan är att känna sig tillfreds. att vara nöjd med det lilla. som ändå är så stort.

jag är bäst på att komma ihåg var jag lägger saker, vilket INTE christoffer är och det ger mig magsår ibland. därför har vi en deal att alltid när han tycker att han lägger något på ett smart ställe så ska han berätta det för mig, så kommer jag ihåg det åt honom. det har fungerat hittills.

jag är sämst på att ändra mig när jag har bestämt mig för någonting.

jag lyssnar på frank som ligger och knorrar och vaknar när som helst.

jag pratar bara om jag har något vettigt att säga.

jag tycker om när min son ler så att hela ansiktet skrynklas ihop, lax med potatis och gräddfil, när min katt ger onda ögat, morrissey, att slå in julklappar, kela med mannen jag tycker mest om i hela världen, fika i timmar, ha middagsbjudningar, sova bort en hel dag, att alltid ha någonting att se fram emot, sura godisar och att skratta.

kärlek är när man måste säga "jag älskar dig" flera gånger om dagen för att inte spricka.

i somras satt jag inne nästan hela tiden. var gravid och invalid. höll på att dö i lägenheten som blev en bastu så att christoffer fick bädda in mig i blöta, iskalla handdukar. den här sommaren var en pärs, kort och gott.

sist jag grät var häromkvällen när vi såg på svenska hjältar-galan.

när jag vill tänka så gör jag det. jag tänker alldeles för mycket var jag än är och när det än är.

när jag bakar är jag oftast lite slarvig och kanske är det det som gör att min chokladkaka är så himla mycket godare än alla andras trots att det är ifrån samma recept.

just nu tänker jag på mat.

idag har jag kissat, borstat tänderna, bytt blöja - matat x2 - och lekt med mitt barn, spelat donkey kong och suttit här.

ikväll ska jag duscha.

imorgon kommer jag att vara ensam väldigt länge när christoffer jobbar. butikstider under julen är störda.

min mobiltelefon är gammal men fin.

när jag vaknar på morgonen känns det oftast som att jag nyss har somnat.

21 ett annat ögonblick

man kan säga att jag blev kär vid första ögonkastet när jag träffade honom. åtminstone vid första pratstunden. timmarna flög iväg, han drack hundra koppar kaffe och kissade minst lika många gånger. jag drack varm choklad och höll på att bränna av mig fingrarna. där satt två idioter och förälskade sig i varandra utan att veta att den andra kände likadant och jag ville så gärna, jag ville så gärna kyssa honom där och då men jag vågade inte, sånt vågar jag sällan. istället tittade vi blygsamt på varandra ute i solskenet (och mina ögon har aldrig varit grönare än vad dom var då, sa du) och kanske vågade jag inte kyssa dig där och då men istället höll jag om dig några sekunder längre än vad man bör. jag var så långt ner på botten som en människa kan vara och du var min räddning och det är du fortfarande, varje dag. jag vågar inte tänka på vad det hade blivit av mig utan dig.

20 den här månaden

är det julmånad. fantastiskt men kallt. frank har lärt sig: att le hela tiden är en bra grej om man vill charma mamma och pappa, och snart kan han nog lyfta huvudet när han ligger på mage. han har också börjat sova hela nätterna och har dessutom gått över fem kilo-strecket. min kille är inte så liten längre.

the joy of life

försäkringskassan, ni slutar aldrig förvåna mig. jag orkar inte ens bli arg längre. igår fick vi tillbaka papper med avslag på min sjukskrivning. när jag och christoffer läste igenom läkarintygen (från läkare, kuratorer, överläkare, docenter och gud vet vad) så började vi undra om dom ens har läst igenom det. där står det klart och tydligt att jag är i behov av 100% aktivitetsersättning så att jag kan rehabiliteras och bli bättre, och slutligen klara av ett arbetsliv igen. i dagsläget är det omöjligt, eftersom att jag enbart blir sämre utan rehabilitering. och sämre blir jag ju längre ni krånglar och ju längre ni krånglar desto svårare kommer det bli för mig att kunna jobba igen. så hur hade ni tänkt er detta?

jag bara undrar.

my love, my life, my everything

m

Y

sleep like a baby

jag tänker skryta som aldrig förr nu. min son på inte ens två månader sover numera hela nätter. från 22:00 till 06:30. när molly kom och visade sig vara världens snällaste bebis började jag och christoffer förbereda oss för en jobbig tid, för inte kunde det komma två översnälla barn i samma släkt inom loppet av några månader, tänkte vi. men tydligen! jag är väl medveten om att det kan vända när som helst, men jag njuter så länge det varar. (det är visserligen christoffer som tar nätterna, men ändå. spelar ingen roll att jag får sova ut verkar det som, jag är lika trött ändå och borde skämmas som knappt kommer upp på morgonen. cirka 40minuter tar det för mig att vakna till att jag har kommit in på toaletten. jag skulle bli galen på mig om jag var christoffer. och jag förstår verkligen inte vad det beror på.)

och annars var det tänkt att vi skulle på efterkontroll imorgon, både till torun och lennart. och som jag har längtat. sen visade det sig att det ska bli århundradets snöstorm just imorgon och att man inte ska ta sig ut på vägarna om man inte måste. kalla mig hönsig, men då är jag inte den som sätter min son i en bil. så är det bara. fick snällt boka om tiderna och jag hoppas det inte dröjer allt för länge...

wii

idag köper vi ett wii till oss i julklapp, jag och christoffer. jag lever tillsammans med världens största spelnörd (jag säger det med kärlek) och allt jag kan tänka på när någon beskriver sig som spelnörd är femtonåringar med tonårsplitor i hela ansiktet som aldrig sett dagsljus. gudskelov är christoffer ingen femtonåring och dessutom fri från tonårsplitor, sjukt kreativ och låter inget spelande gå ut över mig och frank. så när det visade sig att donkey kong har släppts på nytt kunde inte ens jag hålla mig. möjligen det enda inom spel som någonsin fått mig fast. herregud så roligt vi kommer ha ikväll.

och så springer det runt terrorister i stockholm som spränger sig själva i luften. kul jul.

19 det här ångrar jag

att jag stannade kvar hos någon som inte fick mig att må bra. jag fick så dåligt samvete när jag ville gå att jag aldrig gick trots att jag ständigt blev mer sårad, även om det förmodligen aldrig var med avsikt och kanske var han inte ens medveten om det. det ångrar jag djupt, att jag inte gjorde det som var rätt för mig. sen dess har jag aldrig gjort någonting som inte kännts hundra procent rätt i hjärtat så kanske förde det någonting gott med sig, ändå.

18 min favoritfödelsedag

det måste ha varit när jag var åtta år och fick en cd-spelare av mamma och pappa (en "stereo", i mina ögon). jag blev så glad att jag blev stum, fick inte ens fram ett tack. pappa frågade hela tiden "blev du inte glad?" medan jag bara fick fram ett tyst "jo...". men jag blev glad pappa, jag lovar! kanske borde berätta det för honom. bara tolv år för sent.

sing me to sleep

frank har haft sin kinkigaste dag hittills. varit hungrig utan att vilja äta, varit trött utan att vilja sova. det var en trött mamma när christoffer kom hem må jag säga. sen har vi (eller, christoffer tog över) kämpat hela kvällen. matningen tog nog nästintill en timme, om inte mer, och sova gick inte alls. slutade med att christoffer pälsade på både sig själv och frank och gick ut på en promenad med vagnen. nu sover han som en liten ängel i sin säng (peppar peppar!) och konstigt vore det om han vaknar, pojkvaskern borde vara övertrött. jag ska hälsa på kudden nu åtminstone. godnatt och adjö.

finbesök

igår var en förfärligt bra dag. jag, christoffer, frank och min underbara svärmor åkte till centrum på eftermiddagen där vi mötte upp linda och molly. fikade en snabbis och julshoppade litegrann. nu är vi nästintill klara med alla julklappar och det är så skönt att vara ute i god tid, även om jag sörjer en aning eftersom att det är så himla mysigt.

senare på kvällen kom finaste nicolina och max hit för att hälsa på frank. jag har inte träffat nicolina sen jag var rätt så ny-gravid så det var verkligen på tiden. det gör jag gärna om, helst oftare än två gånger per år. kram på er!

17 mitt favoritminne

det är väl inte så svårt att lista ut, antar jag. eftersom att jag inte gick igenom en vanlig förlossning och inte ens ett vanligt kejsarsnitt (jag var sövd) så fick jag inte träffa frank förrän flera timmar efter att han var född. men det slår allting jag någonsin har varit med om, trots smärtorna från helvetet. när christoffer möter upp mig med lilla baljan där jag ser en inbakad, skrikande varelse, och jag gråter nästintill som en sailor moon. tårarna sprutade å det grövsta på både mig och christoffer och frank blev tyst så fort han fick en puss av mamma. det kommer jag att bära med mig för alltid.

i did my best, it wasn't much

även små segrar är någonting att fira. måste jag tänka. för första gången sen typ graviditetsvecka tjugo känner jag att någonting med min hälsa går åt rätt håll. det går inte ens att förklara hur fantastiskt det känns. även om det bara handlar om att jag numera kan resa mig från toaletten och sängen utan att ta i för kung och fosterland, eller att jag kan stå och diska utan att bli snurrig eller trött. det går inte med ord att förklara vilken tillfredställelse det är att känna att jag kan göra någonting för att avlasta christoffer, även om det inte är mycket. han har gjort allt och jag ingenting den senaste tiden. och nu kan jag åtminstone göra någonting. det gör mig så glad.

första tiden efter förlossningen mådde jag väldigt dåligt. inte över det faktum att frank fanns här eller någonting som hade med honom att göra, utan för att kroppen var fullkomligen ur balans. jag var rädd att det skulle hålla i sig för alltid och grät nästintill varje dag över det, medan christoffer inte kunde göra så mycket mer än att hålla om och finnas till. det var en märklig känsla att må så dåligt samtidigt som att man var så lycklig. kroppen mådde sämre än när jag var höggravid tillochmed. jag hade ont, var totalt kraftlös, fick flera blodtrycksfall inom loppet av väldigt kort tid. en gång blev det så illa att jag rasade ihop på badrumsgolvet och fick ringa christoffer som var på jobbet, som fick störta hem och lyfta upp mig i sängen och ta hand om frank. det var på något vis droppen för mitt psyke och jag har nog aldrig i mitt liv kännt mig så hopplöst ledsen och maktlös som då.

det är bara skönt att det händer NÅGONTING, jag begär inte mycket. jag försöker vara realistisk och jag förstår att det kommer ta lång tid att bli bra. jag tror inte att jag kommer kunna bli helt som jag var förut, men nu vågar jag iallafall tro att jag åtminstone kommer bli bättre. det är det enda jag begär. men hur svårt och jobbigt det än har varit att bli så mycket sämre i min hälsa så har det ändå fått mig att acceptera min sjukdom mer. jag skäms inte på samma sätt längre. den kommer alltid att finnas där och jag kommer aldrig kunna göra någonting åt det. så varför spendera en endaste dag till med att skämmas över någonting som jag aldrig kommer kunna påverka ändå. jag försöker se det som en del av mig istället för att förneka att det finns. på något vis försöka förstå att jag inte är värdelös. kanske värdefull tillochmed.

och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan er

16 min första kyss

jag var femton och han var arton och gick i gymnasiet. jag tyckte att han var jättevuxen och jag var så himla kär. min pappa har nog aldrig någonsin varit så ursinnig som den dagen när jag tog hem honom, men efter många om och men så fick han tillsist sova över. vi höll hand i flera timmar och jag var livrädd och visste inte alls om han också var det och sen minns jag inte så mycket mer, bara att jag hade blivit kysst för första gången när han åkte hem. det var förmodligen inte särskillt bra alls men jag var åtminstone lyckligt kär och det är jag glad för idag. att jag aldrig har behövt ångra min första kyss.

smile like you mean it

mmmmm jag: - jag gillar faktiskt den här, trots att det är dålig svensk pop.
mmmmm christoffer: - så familjen får sjunga på skånska men du gillar inte när bob hund gör det?
mmmmm jag: - familjen sjunger inte alls på skånska!

mmmmm och gud vad jag hatar att ha fel.

hur som helst, jag har haft fullt upp i helgen. det var längesen jag kunde säga så. i lördags var jag och pappa på bio och såg harry potter. den var för sorglig för mitt eget bästa, dobby är ju så söt (och betyder det att jag också är lite söt eftersom att jag ser ut som honom?) jag fick hålla mig för att inte brista ut i gråt och pappa torkade sig bakom glasögonen. jag älskar att pappa tydligen inte har fällt en tår när någon av hans döttrar fötts, men han kan sitta med tårar rullandes ner för kinderna när han tittar på exempelvis extreme home makeover. väldigt intressant.

igår hände någonting väldigt stort också. christoffer och jag var och julshoppade och det hela slutade med att vi även kom hem med en vinterjacka till mig. folk som känner mig vet hur mycket jag avskyr att ha jacka. jag är så smal och tunn att vad jag än sätter på mig så ser jag ut som ett vandrande tält eftersom jag oftast får ta storlek medium om jackan ska räcka åt mina långa aparmar. men nu hittade jag en liten storlek som ändå passade mina armar någorlunda och det är så skönt, på riktigt, att ha en jacka jag trivs i. ett äckligt i-landsproblem men faktiskt, vi har trots allt vinter nästan sex av tolv månader och då vill jag ändå känna mig bekväm. och nu gör jag det. men lyckligast är nog christoffer som har tjatat om en jacka till mig i över ett års tid. nu fick han som han ville. hurra!

-

och så fick vi uppleva någonting helt fantastiskt, igår morse. sånt där som förmodligen inte går att förstå om man inte har barn själv. frank ler väldigt mycket, och igår satt han i christoffers knä och busade och tyckte att pappa var världens roligaste, så rolig att frank helt plötsligt skrattade med ljud. sån där genuin lycka och han var så glad att han skrynklade ihop hela ansiktet. vi fullkomligen dog båda två för att det var så fint. vår gosse verkar vara tidig med det mesta och nu även det här, det var vi inte alls beredda på.

kärleken är oändlig.

15 mina drömmar

- att få en nära kontakt med min son. att han om tjugo år kan titta tillbaka på sitt liv och kunna säga att han har haft det jävligt bra. att han ska veta att han kan berätta vad som helst för mig utan att jag ska döma. att han ska kunna leva sitt liv hur han vill, med vem han vill, var han vill, och veta att jag alltid kommer stötta honom.

- att en dag kunna se mig själv i spegeln och acceptera mig själv som jag är till fullo. känna att jag duger precis som jag är och inte vara så jävla timid och rädd och känna att jag bara är till besvär hela tiden.

- och sen, det materiella. jag och min familj i vårt hus på landet med en stor trädgård där frank (och möjligen ett framtida syskon) kan leka bäst dom vill. helst ska vi bo en bit från stan men det är okej för jag ska ha körkort. och två katter som ska få ungar. christoffer ska kunna leva på det han gör allra bäst, teckna, och jag ska göra det jag gör allra bäst och det vet jag inte riktigt vad det är ännu. men det kommer nog.

14 dagens klädsel

- strumpor

- strumpbyxor

- trosor

- bh

- tubtopp

av samma skrot och korn

jag heter frank och kan rapa jättefint

13 den här veckan

igen, vilken tråkig punkt på listan. jag är ju nästan bara hemma och finurlar med frank. men ja, julshopping x2, påskrift för gemensam vårdnad, harry potter, eventuell pepparkaksbak, middag hos mamma och pappa. bra så?

jingle bells

igår fick frank en pappa även på papperet. känns lite som att sverige har fastnat i årtal artonhundrafemtiotre när det kommer till sånt där. blev alldeles full i skratt när det kom in två vittnen i form av två tanter som skulle titta på när christoffer skrev under, och även punkten "moderns godkännande" som jag skulle skriva under. lite som att frank bara är mitt barn, men jag är snäll och delar med mig lite av kakan till christoffer. för det var ju inte alls christoffer som tog hand om frank hela den första tiden när jag inte ens kunde ta hand om mig själv. vansinne. nu är det gjort iallafall och det känns tryggt, nu kan jag dö bäst jag vill och frank får ändå stanna kvar hos sin pappa. precis som det ska vara.

sen spenderade vi tiden med någonting mycket roligare, delvis julhandling. kanske det bästa som finns. så himla mysigt och härligt och fint och bra. höll dock på att frysa ihjäl både tår och fingrar och var helt stelfrusen när vi väl kom hem, men det var det värt. på lördag blir det harry potter med min pappa och på söndag blir det en till runda av julhandling medan mina föräldrar barnvaktar frank. helt okej helg måste jag säga.