börjar äntligen hamna på bättringsvägen, finally. tack gode gud att jag inte är sjuk särskillt ofta, det är ju jättehemskt. vaknade av andnöd i ett par nätter och både näsa och hals var helt igentäppta, panik säger jag bara. fast så här väl omhändertagen har jag nog inte blivit sen jag var liten och var sjuk och mamma tog hand om en. christoffer, du är världens finaste. knäpp men fin. ibland förstår jag inte att du står ut.
snart är det nyår och det ska vi fira hos linda och daniel, jag längtar. jag ser fram emot tvåtusenelva. som sandra skrev i sin blogg; det är det året mitt barn kommer fylla sitt första år. han kommer säga mamma för första gången, han kommer lära sig gå. han kommer att lära sig så himla mycket under nästa år och det gör mig så varm i hjärtat när jag tänker på att det är jag och christoffer som kommer hjälpa honom att lära sig allting.
sen rensade vi kläder igår. kände mig som världens elakaste mamma som satte på frank ett par byxor i storlek 50 häromdagen (dom var ju så fina!), han såg mest ut som en stoppad korv. så nu använder han kläder i storlek 56 och 62, om inte alltför länge storlek 68 och då måste vi nog ut och shoppa nytt. för oss är det så sjukt viktigt att frank ska få ha alla färger och mönster på sina kläder så att han kan få välja vad han vill ha när han är stor nog att göra det själv. det samma gäller leksaker, han får testa allt och välja själv. samhällets dumma regler om att pojkar bara kan ha blått (och bara gillar blått!) ska vi göra allt för att hålla honom ifrån. jag kommer känna det lite som en personlig vinst när han är 2-3år och väljer sina favoritfärger alldeles själv och från sitt eget hjärta och inte vad andra har sagt åt honom att "det här gillar pojkar" eller "det här gillar flickor". det får vara grönt, rött, svart, blått, gult, rosa eller neonbrunt om han nu skulle vilja det. sålänge jag vet att det kommer från honom själv och inte för att vi eller någon annan har påverkat honom så kommer jag bli så förfärligt stolt över honom och mig själv som mamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hihi, neonbrunt? :P
SvaraRaderaVisst är det spännande att dom är så olika i storlek men ändå lika långa, jag har nog grädde i tuttarna ;P Fast Vendelas pappa skyller på att jag äter så mycket godis.. :)
Åh, jag blir alltid så glad när jag läser din blogg Madeleine! Blir så himla varm i hjärtat för du har så fina och sunda värderingar och Frank har verkligen tur som har så fina och bra föräldrar som tänker så klokt.
SvaraRaderaJag hade två barn på mitt jobb där föräldrarna körde samma stil som er och man blev så varm i hjärtat att se hur pojkarna visade vad de tyckte om utifrån sig själva. Äldsta pojkens favoritfärg var gul och yngsta var rosa, samtidigt så älskade de att leka bråklekar och vilda lekar och emellanåt var de riktiga knäpojkar som älskade att krama och gosas.
Och jag tänker att så kommer Frank att bli. En pojke som väljer favoritfärg efter vad han tycker om, som leker med det han älskar att leka med. Jag hoppas verkligen att omgivningen kring er inte köper enbart bilar och Blixten McQueen-tröjor när han fyller år, utan de, precis som er, erbjuder honom allt.