at last i am born

det är ett heltidsjobb att ha ett sjukt barn. ändå har han ingen feber och är inte så förkyld att han är hängig heller, snarare tvärtom. alltid vår lilla solstråle. kunde med andra ord ha varit så himla mycket värre. vi har inte gjort någonting alls idag och ändå har jag inte fått NÅGONTING gjort, knappt hunnit äta ens. frank har inte velat sova någonstans förutom på mig, så jag fick snällt parkera mig i sängen med en bok och en bebis snarkande på mig. förvisso hur mysigt som helst, men diskberget står där det står och magen kurrar. ibland får det vara så. får ta tag i allt ikväll istället när christoffer kommit hem. så gör vi.