21 ett annat ögonblick

man kan säga att jag blev kär vid första ögonkastet när jag träffade honom. åtminstone vid första pratstunden. timmarna flög iväg, han drack hundra koppar kaffe och kissade minst lika många gånger. jag drack varm choklad och höll på att bränna av mig fingrarna. där satt två idioter och förälskade sig i varandra utan att veta att den andra kände likadant och jag ville så gärna, jag ville så gärna kyssa honom där och då men jag vågade inte, sånt vågar jag sällan. istället tittade vi blygsamt på varandra ute i solskenet (och mina ögon har aldrig varit grönare än vad dom var då, sa du) och kanske vågade jag inte kyssa dig där och då men istället höll jag om dig några sekunder längre än vad man bör. jag var så långt ner på botten som en människa kan vara och du var min räddning och det är du fortfarande, varje dag. jag vågar inte tänka på vad det hade blivit av mig utan dig.